Lucias sista resa

Det är Lucias lite äldre kusin som tar med henne till den första hemliga sammankomsten. Det luktar unket där nere i källarvalven där ett fyrtiotal personer har samlats för att ha mässa. Stämningen därinne gör så att något lättar i henne, att stå tillsammans, koncentrationen i rummet, överlämnandet åt något annat. Där och då känner hon att hon har hittat hem.

Det blir fler sammankomster, till hennes mors förtret. Lucia kommer från en rik och ansedd familj i provinsen Sicilien men vill gå sin egen väg. Guld och smycken som hon ärvt efter sin far, växlar hon in till pengar som sedan skänks bort i stadens fattigkvarter. För första gången känner Lucia att hon kan se med klara ögon!

Samtidigt som Lucia tänker att livet ska börja, tar förföljelsen av kristna fart på allvar. Och hon får brevet som ska leda till hennes undergång.

I brevet skriver Nerius, hennes trolovade, att deras bröllopsdatum är bestämt och att han hört rykten som han hoppas inte är sanna. Hon vet inte hur hon ska svara honom, men det finns inget tydligare svar än sanningen: att hennes liv är vigt åt något större.

Dagen därpå blir hon arresterad, och från att ha tillhört samhällets elit blir hon utstött och dragen i smutsen. Eftersom hon hellre dör än avsäger sig sin tro, blir hon halshuggen och begravs i den vita bröllopsklänningen som hon aldrig bar.

500 år senare är världen en annan. Hon har nu blivit skyddshelgon i Syrakusa, staden där hon avrättades. Det är oroliga tider och i skydd av mörkret ska stadens biskop och två män ta med sig kvarlevorna och gömma dem på en säkrare plats. Men snart inser de att fienden finns överallt och de värdefulla relikerna förs genom Europa på en spännande och dramatisk resa …