Nattugglor

Claire tar tåget hem. Mörkret är som en vägg utanför tågfönstret, som då och då bryts upp av förorternas ljus. När det saktar in på slutstationen tänder hon ficklampan i mobilen och går den lilla skogsvägen hem. En uggla hoar och hon rycker till. Hon hatar det här! Rädslan som byggs upp i henne innan hon tillslut är framme vid det stora huset och kan stänga dörren bakom sig. Hur kunde hon låta Paul övertala henne att flytta såhär lång ut från Paris och det liv hon älskade där? Numera känner hon sig som en levande död. Mest på grund av sömnbristen. Ända sedan flytten har hon inte kunnat sova på nätterna. Hon ligger stel som en pinne bredvid sin man i dubbelsängen och känner avståndet växa mellan dem. När de var nyförälskade var det han som höll om henne när hon hade svårt att komma till ro på kvällar och nätter. Numera suckar han över att hon stör honom när hon vrider sig av ångest i sängen.
För att inte helt förlora förståndet har Claire anmält sig till en kurs som hålls av en sömnspecialist. Redan första gången är hon emellertid på väg att ge upp när hon inser att det är gruppsamtal. Men den rara pensionären Michèle fångar Claires intresse. Michèle berättar att hon brukar besöka en kyrka på nätterna och tända tre ljus. Det är något med sättet hon säger det på som får Claire att misstänka att den snälla gamla kvinnan bär på en plågsam hemlighet.
I gruppen finns också en man som fattar tycke för Claire. Hevré är en tillsynes försynt kamrer som begravt sig i jobb. Men sömngruppens träffar gör något med honom. Plötsligt börjar han gå ut på nätterna och besöka barer. Och en natt möter han Claire som har rymt hemifrån …