På egna ben

Jo, du, jag vill bara kolla med dig vem du tänker ta med dig till bröllopet. Delphie, kväver ett stön. Hon har lovat sin bror André att höra av sig om vem som ska vara hennes kavaljer på slottet där han ska gifta sig i slutet av sommaren. Men hon har haft fullt upp på jobbet. Det har hon nästan alltid.

Delphie älskar sitt arbete som den framgångsrike – och välbärgade – affärsmannen Conrad Morgans högra hand. Och hon är bra på det. Så pass bra att hon är inblandad i stort sett alla affärsuppgörelser.

När hennes bror hör av sig är hon upptagen med en tjänst åt Conrad av mer privat karaktär. Hon har lagt bud efter bud på ett vintagearmband på en auktion för att införskaffa en födelsedagspresent åt Conrads nya kärlek. En ung kvinna för vars skull han nu ligger i skilsmässa. Och så snart Conrad får veta att Delphie vunnit budgivningen ger han henne i uppdrag att resa med smycket till hans sommarhus på Mallorca där födelsedagsfirandet ska ske.

Delphie bokar genast biljetter – hon är van att resa till Palma över dagen. Samtidigt börjar hon skriva en lista på möjliga kavaljerer att ta med till bröllopet. Hon går igenom före detta pojkvänner. Fran, Aaron, Ed, Jamie, Barney, Paul … Varje gång hon inlett ett förhållande har hon undrat om just han är någon hon inte kan leva utan. Men det har aldrig känts så och oftast är det Delphie som gjort slut. Med Ed som enda undantag.

Och det är på flyget hem från Mallorca som hon plötsligt hör just Eds välbekanta röst. Han har flyttat hem till Dublin efter flera år i Dubai och det visar sig att de båda trivs riktigt bra i varandras sällskap. Dessutom vill Ed gärna vara hennes kavaljer på Andrés bröllop.

Men plötsligt vänds hela Delphies tillvaro upp och ner. Hennes chef har hittats död nedanför ett klippstup på Mallorca …