Marisa Rosso kan inte förstå hur andra kan gå vidare med sina liv så snabbt, när hon fortfarande kämpar med sorgen efter sin älskade morfar. Att förlora en morförälder borde ju vara det mest naturliga i världen, så varför tar hon det så hårt? Är det egentligen något annat som får henne att känna sig så ensam och ledsen?

Hon tar sin tillflykt till den lilla tidvattenön Mount Polbearne i södra Cornwall. Hon behöver vara ifred och tänker enbart ägna sig åt sitt distansjobb som registrator. Samtidigt som hon hanterar andras födslar, bröllop och dödsfall, isolerar hon sig allt mer från andra. De enda som hon har regelbunden kontakt med är terapeuten Anita, via Zoom, och mormor i Italien, via Skype.

Men att bli lämnad i fred visar sig inte helt lätt. Det ständiga plinkandet från hennes närmaste granne, en rysk pianolärare, tränger igenom väggen. Hon lyckas inte heller undkomma öbornas ihärdiga arbete med att försöka rädda det lokala bageriet från att slå igen.

Kan den livliga gemenskapen i det lilla samhället hjälpa Marisa att hitta tillbaka till glädjen, där på den lilla ön vid världens ände?