1944 arresterades Primo Levi i norra Italien och deporterades till förintelselägret Buna nära Auschwitz. Han var då i tjugoårsåldern. I Är detta en människa? berättar han lågmält och engagerat om fasorna. I Fristen skildrar han de nio månader det tog att återvända hem efter befrielsen 1945, genom städer och byar i ett sönderslaget Europa. Året före sin död publicerade Levi sitt sista stora credo om Förintelsen. I boken De förlorade och de räddade deklarerar han att de som överlevde Auschwitz inte är de verkliga, de yttersta, vittnena. Det är de som förintades.