Under magnoliaträden

South Carolina,1987. På den väderbitna skylten står det ”nolia Farms” i bleknad blå färg. En gång i tiden stod det ”Magnolia Farms”, men folk i staden tycker inte att gården och dess patrask är värdiga namnet.

Förr var de drygt 300 hektaren, som rymmer såväl tobaksfält som stora, vackra kungsmagnolior och en liten badsjö, en lycklig plats. Då tillbringade barnen i familjen Foster loja söndagseftermiddagar på verandan och turades om att veva glassmaskinen för att göra världens godaste persikoglass. Men det är länge sedan nu. Innan mörkret sänkte sig den där höstkvällen …

Oktober 1980, Magnolia Farms. Austins mamma sitter mitt i sängen med en tusensköna i håret och den stora runda magen vilande i händerna. Hon har fått ett av sina skrattanfall och Austin kan som vanligt inte låta bli att smittas av sin mammas glädje.

Men nu måste hon skynda sig ut till de andra som väntar i bilen. Pappa tar med alla barnen på tivoli ikväll, så att deras höggravida mamma som väntar tvillingar får vila en stund. Austin är äldst i syskonskaran och när hon sätter sig på plats i bilen känner hon sin systers och sina tre bröders – varav en är förståndshandikappad och en annan saknar ett ben – förväntan och glädje.

Några timmar senare kommer de hem, rusiga av karuseller och sockervadd. Austin springer upp för trappan, ivrig att få berätta för mamma om spåkvinnans tält.

I nästa stund går världen sönder. På sängen ligger en blå nyfödd baby som kvävt försöker gny. Den andra bebisen gråter matt i mammas livlösa famn. Tusenskönan är vissnad och intrasslad i hennes hår, och en blodröd flod leder bort från den stilla kroppen ...