Vägskäl

Det är december 1971, strax innan jul, och himlen förebådar snö i Chicago. Pastor Russ Hildebrandt spanar ut över parkeringsplatsen i New Prospect. Han är nervös. I stället för sin vanliga i ull har han letat fram fårskinnsjackan från sin ungdoms mer djärva dagar. Om något av hans barn, som är med i kyrkans ungdomsklubb, får syn på honom kommer de ana oråd. Men till sist kommer hon springande; söta Frances Cottrell, som till hans stora glädje bestämt sig för att följa med honom på välgörenhetstur till de färgades områden. Hennes humör är sprudlande, och han undrar hur det skulle vara att leva med en person som är så mottaglig för glädje.

Russ fru Marion sitter framför sin hemliga psykiatriker och tiger. Ingen i grannskapet skulle tro att den trevliga prästfrun har andra saker än hushåll och barn att prata om. Ingen förutom Russ, men han vet långt ifrån hela sanningen. Marion sluter ögonen och minns. Fram träder bilden av hennes manodepressiva far som begick självmord. Den bortskämda och vackra systern och den iskalla, pengaälskaden modern. Drömmarna om att bli skådespelerska och den uppslukande sexuella lusten. Åren i Los Angeles då hon blev passionerat förälskad, utsattes för svek och blev galen. Och till sist det hon inte velat minnas alls. Dörren hon knackade på i Hollywood. Den som öppnades av Satan …

Marion är långt ifrån så oansenlig som folk tror, och hon är på väg att öppna dörren till en förtärande ilska.

Samtidigt upplever parets dotter Becky sin första ljuva kyss, medan deras två söner tar ytterst ödesdigra beslut …