Med ett bultande hjärta närmar sig Anders Andersen järnvägstorget. Han drar ett djupt andetag och tränger sig genom folkmassan till den röda affischen som var föremålet för allas uppmärksamhet. Även om han anade vad som stod på den var det som att han fick ett knytnävsslag i bröstet när han läste. Det fruktansvärda budskapet var tydligt: traktens unga män kommenderades ut i krig. Snart måste Anders lämna Gråsten – och Marie.

Sedan den där vårdagen då deras blickar först möttes har lärarinnan Marie Jacobsen ständigt funnits i Anders tankar. Men nu kommer allt förändras. Hur säger man adjö till någon man precis börjat älska? Var hon lika förälskad i honom som han i henne?

Samtidigt känner Marie sig uppgiven och spanar efter Anders men hittar inte honom bland alla unga långa män med kortklippt rödblont hår. Hon bestämmer sig för att ge upp. Tårarna börjar rinna nerför kinderna. Det hela känns overkligt, och att han ska strida på tyskarnas sida …

Två dagar senare går Anders ombord på tåget till västfronten. I skyttegravarna förvandlas tillvaron till en mardröm. I stålstormen mullrar kanoner omkring honom och hans kompani. Varje andetag kan bli deras sista.

Det som ger Anders mod och styrka att härda ut är kärleken och längtan efter Marie. Genom brevväxlingar får vi följa hur deras kärlek till varandra växer. Men under åren som går präglar tyskarnas krigföring livet i byn. Marie befinner sig hemma, i ovisshet om Anders öde. Stundtals tvivlar hon på att han ens är vid liv. Samtidigt bär Anders på sina egna tvivel. Kommer hon att vänta på honom?