Vårkänslor på gotländska

Våren har kommit till Gotland! Evelyn lyssnar på radions morgonnyheter och har precis gjort i ordning te när de fem välbekanta knackningarna hörs på ytterdörren. Vad tidig han är idag? I vanliga fall brukar han titta förbi när det var dags för förmiddagsfika – eller klucku tei – som gotlänningarna kallar det. Hon dukar fram deras favoritkoppar, Bertils röda med vit kant och hennes blommiga med kantstött öra. Tänk att få känna så här igen som sjuttioplussare, tänker Evelyn. Vilken gåva. Första gången de träffades var för två och ett halvt år sedan, i ett väntrum på vårdcentralen av alla ställen. Sedan dess har det varit de två, fortfarande nyförälskade och lyckliga som särbo.

Men hon vet att folk pratar om dem. Hur kan de vara gifta med varandra och samtidigt envisas med att bo i varsitt hus? Sanningen är att de båda är ganska nöjda med att bara bo på samma gata. Även om det kanske mest var Evelyn som tyckte att det var bekvämt att inte slå ihop sina två bohag. Och snart ska de resa till Toscana, en plats som Evelyn alltid har drömt om att få uppleva tillsammans med någon som hon tycker mycket om.

Livet hade varit underbart om det inte vore för Evelyns gnagande känsla av att Bertil har hemligheter för henne. Ibland försvinner han utan förklaring och varför har han plötsligt blivit så mån om att städa i sitt lilla stenhus innanför ringmuren?

Julia och Petter ser fram emot en romantisk påsksemester hos sina vänner på Gotland. De är bjudna på bröllop och det är Julias bonusdotters mamma, Caroline, som ska gifta sig. Hon vill att det ska bli ett sånt där riktigt magnifikt sagobröllop med de närmaste, inklusive Bertil och Evelyn, men det är många bitar som måste falla på plats först …