Paul får syn på honom först. En ung man i ett gathörn. Med händerna gömda i en vindjacka står han och väntar som om han kommit för tidigt till ett möte. Men hans vaksamma blick röjer honom.
Christine håller deras son gömd i knät, han ligger under en svart filt som stinker av kall rök. Hennes ögon är slutna som om hon sover. Men Paul vet bättre. Hon har inte trott att de ska klara det. Inte under de första timmarna av flykten, och inte heller i morse.
Trafikljuset slår om till rött och taxin stannar. Christine slår upp ögonen och rädslan får hennes ansikte att stelna till. De har den gemensamt, tillsammans med kärleken till sonen och varandra. Bara en gata kvar, vill han säga till henne. Vad är en gata när man flytt hundratals mil? Mannen i hörnet skulle inte kunna stoppa dem ensam.
Då får Paul syn på en man till. Och en till …