Erica har rymt. Hon lämnade visserligen en lapp till sin man och sjukskrev sig från jobbet, men ändå. Paniken hon kände när hon rafsade ner kläder i resväskan och sprang till tågstationen har lugnat sig, och nu känner hon sig dum. Men det blir bra att komma bort några dagar. Hon kan ta in på hotell i Helsingborg och sörja ifred – utan sin mans blickar eller terapeutens käcka råd.

För att skingra tankarna plockar hon upp en tidning ur stolsfickan och börjar läsa om en vingård på Kullahalvön. Längst ner finns ett foto av en liten stuga. I bildtexten står det: Det lilla hönshuset är nu en gäststuga för uthyrning. Alla inkomster behövs för att driva Vingården för vilsna drömmar. Erica tittar på bilderna av vinrankor i långa rader. Hönshuset, tänker hon. Det borde vara det ultimata stället för ensamhet.

Marcus tar på sig stövlarna och går ut. På förstukvisten blir han stående och blickar ut över vingården. Solens sista strålar får allt att skimra i ett gyllene ljus. Tänk att han och farfar Johannes har gjort det här tillsammans. De är inne på sitt sjätte år nu och den skörd de väntat på. Säsongens druvor ska ta dem hela vägen till den första flaskan egenproducerat vin. Om allt går väl, vill säga. Det första hindret är i alla fall snart passerat – maj månad. Årets vackraste, men också mest förrädiska. En köldknäpp kan förstöra stora delar av den knoppande skörden. Och bekymmer behöver de inte fler av. Det räcker att ekonomin är körd i botten. Marcus vet faktiskt inte om de kommer klara sig – eller om drömmen går i kras …

Föga anar han att en vilsen och sorgsen kvinna snart kommer knacka på hans dörr – och hjärta …