Och bergen svarade, Khaled Hosseini
  • “När den vecklar ut sig börjar berättelsen påminna mig om de där ryska dockorna som innehåller oräkneliga dockor inuti.” Carlos Ruiz Zafón, författare till Vindens skugga, Ängelns lek och Himlens fånge
  • Röster från Goodreads: “Redan efter de första sidorna vet läsare att hon/han är i händerna på en mästerlig berättare.” Leah “Hosseini har gett oss ännu ett vackert skrivet, otroligt rörande litterärt verk.” Karen “Det här är sublim berättarkonst.” Dwan
  • “Hosseini förenar färgstark miljöskildring med driv i berättelsen, dramatisk intrig och socialt patos.” Expressen
  • En bror och en syster skiljs åt, och växer upp i olika världar ...
  • Storslagen roman som spänner över flera decennier och tar dig med till Afghanistan, Frankrike, USA och Grekland!
  • Av författaren till bästsäljaren Flyga drake, som även blev film, och den fantastiska romanen Tusen strålande solar!
  • Några av priserna som Hosseini har vunnit för sina böcker: San Francisco Chronicle Best Book of the Year Entertainment Weekly Top Ten Fiction Pick of the Year American Library Association Notable Book
  • Antal sidor 360 (E-bok)
  • Antal sidor 360 (Storpocket)
  • Antal sidor 360 (Inbunden)
  • Art.nr 74005 (Storpocket)
  • Art.nr 64758 (Inbunden)
  • Förlag Wahlström & Widstrand, 2013
  • Förlag Wahlström & Widstrand, 2014
  • Förlag Wahlström & Widstrand, 2013
  • Genre Utländska berättare
  • Genre Utländska berättare
  • Genre Utländska berättare
  • ISBN 9789146224297
  • ISBN 9789146225836
  • ISBN 9789146224280
  • Originaltitel And the Mountains Echoed
  • Originaltitel And the Mountains Echoed
  • Originaltitel And the Mountains Echoed
  • Utg.år 2013
  • Utg.år 2014
  • Utg.år 2013
  • Översättare Rose-Marie Nielsen
  • Översättare Rose-Marie Nielsen
  • Översättare Rose-Marie Nielsen
Och bergen svarade, Khaled Hosseini

Och bergen svarade

179 kr 159 kr 99 kr
  • “När den vecklar ut sig börjar berättelsen påminna mig om de där ryska dockorna som innehåller oräkneliga dockor inuti.” Carlos Ruiz Zafón, författare till Vindens skugga, Ängelns lek och Himlens fånge
  • Röster från Goodreads: “Redan efter de första sidorna vet läsare att hon/han är i händerna på en mästerlig berättare.” Leah “Hosseini har gett oss ännu ett vackert skrivet, otroligt rörande litterärt verk.” Karen “Det här är sublim berättarkonst.” Dwan
  • “Hosseini förenar färgstark miljöskildring med driv i berättelsen, dramatisk intrig och socialt patos.” Expressen
  • En bror och en syster skiljs åt, och växer upp i olika världar ...
  • Storslagen roman som spänner över flera decennier och tar dig med till Afghanistan, Frankrike, USA och Grekland!
  • Av författaren till bästsäljaren Flyga drake, som även blev film, och den fantastiska romanen Tusen strålande solar!
  • Några av priserna som Hosseini har vunnit för sina böcker: San Francisco Chronicle Best Book of the Year Entertainment Weekly Top Ten Fiction Pick of the Year American Library Association Notable Book

Ny roman av författaren till Flyga drake och Tusen strålande solar!

I en fattig by i Afghanistan skiljs en bror och syster åt när deras far tvingas sälja sin fyraåriga dotter. Syskonen växer upp i olika världar, och genom deras öden får vi följa människor i Frankrike, USA, Grekland och Afghanistan. Kommer syskonen någonsin mötas igen ..?

Läs mer

Är den här boken något för mig?

  • Antal sidor 360 (E-bok)
  • Antal sidor 360 (Storpocket)
  • Antal sidor 360 (Inbunden)
  • Art.nr 74005 (Storpocket)
  • Art.nr 64758 (Inbunden)
  • Förlag Wahlström & Widstrand, 2013
  • Förlag Wahlström & Widstrand, 2014
  • Förlag Wahlström & Widstrand, 2013
  • Genre Utländska berättare
  • Genre Utländska berättare
  • Genre Utländska berättare
  • ISBN 9789146224297
  • ISBN 9789146225836
  • ISBN 9789146224280
  • Originaltitel And the Mountains Echoed
  • Originaltitel And the Mountains Echoed
  • Originaltitel And the Mountains Echoed
  • Utg.år 2013
  • Utg.år 2014
  • Utg.år 2013
  • Översättare Rose-Marie Nielsen
  • Översättare Rose-Marie Nielsen
  • Översättare Rose-Marie Nielsen

Läs smakprov ur Och bergen svarade

Abdullah, Shadbagh 1952

“Solen höll på att gå ner vid horisonten. Abdullah kunde fortfarande urskilja den gamla väderkvarnen som naken och grå tornade upp sig ovanför byns lermurar. Väderkvarnen hyste företrädesvis blåhäger om sommaren, men nu när vintern var här hade hägern försvunnit och kråkorna flyttat in. Varje morgon vaknade Abdullah till deras hesa kraxande.

Något fångade hans blick, till höger om honom, nere på marken. Han gick dit och satte sig på huk.

En fjäder. Liten. Gul.

Han tog av sig den ena handsken och plockade upp den. […]

Jag vill inte veta av någon gråt, hade far sagt. Ingen gråt. Jag vill inte veta av det.

Och det hade inte gråtits. Ingen i byn hade frågat efter Pari. Ingen nämnde ens hennes namn. Abdullah var förbluffad över hur totalt hon hade försvunnit ur deras liv.

Bara hos Shuja fann Abdullah en spegling av sin egen sorg. Hunden dök dagligen upp vid deras dörr. Parwana kastade sten på honom. Far gav sig på honom med en käpp. Men han kom hela tiden tillbaka. Varje kväll kunde man höra honom gny sorgset, och varje morgon fann de honom ligga vid dörren med hakan på framtassarna och utan anklagelser blinka upp mot sina plågoandar med melankolisk blick. Detta pågick i veckor till dess att Abdullah en morgon såg honom linka bortåt bergen med hängande huvud. Ingen i Shadbagh hade sett honom sedan dess. […]

[Abdullah] knäböjde på marken bakom väderkvarnen, vid foten av det söndervittrande stentornet. Han tog av sig handskarna och grävde i jorden. Han tänkte på hennes kraftiga ögonbryn och hennes breda, kupade panna, leendet med luckan mellan tänderna. I huvudet hörde han hennes pärlande skratt fylla huset, som förr. Han tänkte på uppståndelsen som brutit ut när de kom tillbaka från basaren. Pari som fick panik. Som skrek. Morbror Nabi som skyndsamt förde henne med sig. Abdullah grävde tills fingrarna stötte mot metall. Sedan stack han ner händerna och lyfte upp plåtburken ur hålet. Han sopade bort kall jord från locket. […]

Han öppnade teburken. Där låg alla Paris fjädrar, fjädrar som tuppar, ankor och duvor hade fällt, och där låg också påfågelsfjädern. Han lade ner den gula fjädern i burken. En dag, tänkte han.

Hoppades han.

Hans dagar i Shadbagh var räknade, liksom Shujas. Det visste han nu. Det fanns ingenting kvar där för honom. Han hade inget hem här. Han skulle vänta tills vintern gått och det började töa, och en vårmorgon skulle han stiga upp före gryningen och gå ut genom dörren. Han skulle välja en riktning och börja gå. Han skulle gå så långt bort från Shadbagh som benen bar honom. Och om han en dag på väg över något vidsträckt öppet fält fylldes av förtvivlan, skulle han stanna upp och sluta ögonen och tänka på falkfjädern som Pari hade hittat i öknen. Han skulle se för sig hur fjädern lossnade från fågeln bland molnen långt däruppe, hur den virvlade och spann i häftiga luftströmmar, buren av brusande vindar över kilometer efter kilometer av berg och öknar, till dess att den äntligen av alla platser och mot alla odds landade vid foten av en klippa där hans syster skulle finna den. Då skulle det slå honom med förundran och också hoppfullhet att sådana saker faktiskt inträffade. Och fastän han visste bättre skulle han fatta mod, öppna ögonen och gå.”

Pari, Paris 1963

”Regnet utanför tilltog i styrka och bistron [i Paris] blev allt mer stimmig. När kyparen serverade dem ostpuffar och grillade skinkspett, utbröt en långdragen diskussion mellan Maman och Julien om Bud Powell, Sonny Stitt, Dizzy Gillespie och Juliens favorit, Charlie Parker. […] Det var inte första gången hon slogs både av en barnslig beundran för Maman och en oroande känsla av att inte riktigt känna sin egen mor. Det som däremot inte förvånade henne var Mamans grundliga och självklara sätt att förföra Julien. Här var Maman i sitt rätta element. Hon hade aldrig svårt att dra till sig mäns uppmärksamhet. Hon slukade män.

Pari iakttog Maman när hon lekfullt mumlande fnissade åt Juliens skämt, lade huvudet på sned och tankspritt snurrade en hårlock. Hon förundrades återigen över hur ung och vacker Maman var, Maman som bara var tjugo år äldre än hon själv. Det långa mörka håret, den fylliga bysten, de häpnadsväckande ögonen och ett ansikte med skrämmande vackra klassiska drag. Pari förundrades återigen över hur föga lik Maman hon var, hon med sina små bröst, sina bleka, allvarsamma ögon, sin långa näsa, leendet som avslöjade luckan mellan tänderna. Om hon hade någon skönhet var den av ett mer anspråkslöst, jordbundet slag. I närheten av modern blev Pari alltid påmind om att hennes eget utseende var vävt av ett vanligare stoff. […]

Pari tyckte inte heller att hon var särskilt lik fadern. Han hade varit en lång man med allvarsamt ansikte, tunna läppar, smal haka och hög panna. Pari hade några foton av honom i sitt rum, från barndomstiden i huset i Kabul. […]

När Pari såg faderns ansikte på de där fotona väcktes en gammal känsla till liv inom henne, en känsla hon haft så länge hon kunde minnas. Att det saknades något i hennes tillvaro, någon eller något som var grundläggande för hela hennes existens. Ibland var känslan diffus, som ett budskap som skickades över enorma avstånd och skuggiga bakvägar, en svag signal från en radiostation, avlägsen, avbruten av störningar. Andra gånger kändes den så tydlig, denna saknad, så intensivt att den fick hjärtat att slå ojämnt. Som till exempel två år tidigare i Provence, då Pari såg en jättelik ek utanför en bondgård. Och en annan gång när hon iakttog en ung mamma som drog sin son i en liten röd Radio Flyervagn i Jardin des Tuileries. Pari förstod det inte. Hon hade läst historien om en medelålders turkisk man som plötsligt hamnat i en djup depression då den tvillingbror vars existens han aldrig känt till drabbades av en dödlig hjärtattack under en kanotutfärd i Amazonas regnskog. Det var det närmaste någon kommit när det gällde att uttrycka vad hon kände.”

Fler böcker av samma författare

Passa-på-priser

MISSA INTE DINA PREMIEPRISER