Kära läsare,

Som författare är jag alltid på jakt efter en historia, något som rör och berör mig starkt. Det måste börja i känslan! Idén till Skymningens barfotabarn har hållit mig fast sen jag besökte Lärbro krigssjukhus museum för två år sedan. Dit  
fördes vid krigsslutet skadade tyska soldater. Kort därefter kom 500 före detta koncentrationslägerfångar till Gotland.

En spökbrigad av utmärglade och svårt skadade människor. Aningslöst lade man dem på samma sjukhus som tyskarna.  Sjuksköterskorna fick tydliga order att inte tala med patienterna. De hade ingen aning om vad koncentrationslägerfångarna varit med om. Samtidigt planerades en vaccination av patienterna. De som hört ryktena om doktor Mengele trodde att det var giftsprutor. Ett uppror planerades där all personal och tyskarna skulle dödas.

På museet i Lärbro, som är inrymt i en barack bakom ett gym, finns filmade intervjuer med personalen som arbetade under kriget. En sköterska berättar att hon vid upprorets början såg en kniv i diskhon. Hon hoppade upp och  satte sig på bänken för att dölja den, säker på att hennes sista stund var kommen.

Filmerna, breven från koncentrationslägren, skåpen med medikament och den bevarade sjukhusmiljön är mäktiga tidsdokument som berör. Jag har själv arbetat 25 år som sjuksköterska och under hela utbildningen upprepades det hur viktigt det är att informera och kommunicera med patienten. Kanske trodde man att man skonade dem om man inte rörde vid det förflutna.

Under skrivandet av boken reste jag till Auschwitz. Det är en sak att läsa dödssiffr or och en helt annan sak att se berget av barnskor. Inte ens guiden kunde hålla tårarna tillbaka när han berättade om en äldre kvinna han haft med på turen dagen innan. Hon hade pekat på ett av de uppförstorade fotografierna och sagt. Det där barnet är jag...

Boken Skymningens barfotabarn utspelar sig i dåtid och nutid. Den är som mina andra berättelser om Maria Wern en kärleksroman i lika hög grad som en spänningsroman. Det är motvilligt, mycket motvilligt, jag lämnar Maria Werns 

värld och kliver tillbaka in i min begränsade verklighet. Fantasin är oändlig. Om du för ett enda ögonblick glömmer att du läser och 

befinner dig på den plats dit jag fört dig har jag lyckats. I den här boken är du bjuden till Maria Werns bröllop på Gula Hönan i Ronehamn.

 

Jag önskar dig några timmars trevlig läsning.

Anna Jansson

  

Missat någon av Anna Janssons böcker?