Den före detta svärdslukarassistenten Kerttu Mäkinen har lämnat sitt vilda liv bakom sig och flyttat till lugna Brösarp på Österlen. Kerttu, nyss 60 år fyllda, är ett riktigt energiknippe. För att inte bli rastlös bestämmer hon sig för att rusta upp sitt uthus och ordna tangokurser där.

Sagt och gjort. Uthuset, som får namnet ”Tabernaklet”, fräschas upp och stilige Ove – plåtslagare och SINGEL! – hjälper till att fixa fram begagnade möbler och ett piano. Och inte nog med det – Ove kan spela också. Han ställer gärna upp som musikant på tangokursen, till vilken ett tiotal danssugna personer snabbt anmäler sig.

Redan när Kerttu påbörjade renoveringen av uthuset, när hon rev ur en gammal skrubb som fanns där, gjorde hon ett synnerligen intressant och användbart fynd – ett kap som nu får betydelse för den fortsatta handlingen …

Tangokvällarna blir en succé, och skaran med återkommande gäster är minst sagt brokig. Bland de danssugna finns Kerttus närmaste granne Nils-Viktor, även han singel och med ett gott öga till den rödhåriga, levnadsglada Kerttu. Nils-Viktor visar sig vara mycket dansant, vilket överraskar alla i byn.

Men även om Kerttu fått liv omkring sig är hon inte helt nöjd med sakernas tillstånd. Hon vill ha mer att göra! Visserligen jobbar hon extra på gästgiveriet, men kanske skulle hon kunna bli kyrkovaktmästare också? Hon vet att den nuvarande vaktmästaren börjar bli till åren och ser sin chans till ny stimulans.

Allt hade kunnat vara frid och fröjd om det inte vore för det där med kyrkorådets snokande ordförande Johanna och den försvunna kollekten. De tror väl inte att det är Kerttu som har tagit pengarna? Johanna dyker alltid upp vid de mest olämpliga tillfällen, och verkar vilja missförstå allt …