Efter syndafloden

Dagen då livet slås sönder viker Myra tvätt på övervåningen. Hon är höggravid med sitt andra barn och tänker på framtiden. För några dagar sedan översvämmades Nebraska av ytterligare en flodvåg, och huset hon, hennes man Jacob och deras femåriga dotter Row bor i omges nu av vatten som täcker gräsmattor, staket och brevlådor. Ett skrik rycker Myra ur hennes tankar. ”Nej, nej, nej! Inte utan mamma!” Myra släpper tvätten och springer bort till fönstret. En liten motorbåt går på tomgång utanför huset. Jacob simmar mot båten samtidigt som han håller fast i den sprattlande Row. Myra öppnar fönstret och ropar på sin man men han svarar inte. Row får syn på sin mamma och skriker ännu högre. En man står lutad över båtens reling och drar upp Row samtidigt som Jacob häver sig upp. Paniken flammar till inom Myra. Hon pressar sig ut genom fönstret och hoppar. När hon kommer upp till ytan ser hon Jacob hålla fast Row, vars lilla arm är utsträckt i luften. Båten försvinner bort, men Myra fortsätter simma tills hon inte längre kan höra Rows skrik. ”Mamma! Mamma!”

Sju år senare lyfter Myra blicken från krabbhinkarna och ser på sin dotter Pearl. Deras båt ligger förtöjd längs den karga kusten som en gång var British Columbia. Havsytan har fortsatt stiga tills allt som återstår av land är enstaka öar och landremsor här och var. Pearl föddes ombord på båten och Myra försörjer dem som fiskare. Ibland går de iland på handelsplatser och byter till sig varor, men det gäller att vara försiktig. Laglöshet rådet och det finns människor som kidnappar och utnyttjar andra för att skapa kolonier. I sju år har Myra sökt efter Row och saknaden är som ett hål i kroppen. Så hör hon plötsligt talas om att dottern kan finnas på en avlägsen plats som kallas The Valley. Hon bestämmer sig för att ta sig dit, men det blir en farofylld resa. Oväntat får hon hjälp av en skeppsbruten man – som väcker hennes känslor …