"Jag ville ge en röst åt de människor som inte kan göra sig hörda."

Sofie Sarenbrant

Om det, mot förmodan, skulle vara någon som inte känner till dig vid det här laget, hur skulle du beskriva dig själv?

En tjej som drömde om att bli hoppryttare, men insåg att hon var för feg för höga hinder och fick sadla om till deckarförfattare. Jag älskar mitt jobb och strävar efter att skriva spännande bladvändare som belyser svåra och viktiga samhällsfrågor.

Nu är du aktuell med Skyddsängeln, den nionde boken om kriminalinspektör Emma Sköld. Berätta om den?

När boken börjar har det gått sju månader sen Emma Skölds kollega försvann spårlöst före en rättegång. Hon är fast besluten om att hitta honom, död eller levande. Polisen får upp ett spår efter indrivaren som sist såg kollegan i livet och lyckas gripa honom. Samtidigt hittas en äldre man mördad på ett övergivet mentalsjukhus. Men det är när hans identitet framkommer som Emma blir helt besatt av att lösa fallet. Är personen som skuggar dig den du borde frukta allra mest, eller är det i själva verket din räddande ängel?

I dina böcker om Emma Sköld har innehållet alltid en stark koppling till olika aktuella samhällsproblem. I Skyddsängeln tas ämnen som ensamhet och missbruk upp och även konsekvenserna av psykiatrireformen för 25 år sedan. Vad är dina tankar kring detta?

Jag ville ge en röst åt de människor som inte kan göra sig hörda i samhället. Många missbrukare med en psykisk sjukdom faller lätt mellan stolarna och slussas mellan olika enheter. Det är en omöjlig ekvation som kan få förödande konsekvenser. Detta märktes inte minst efter psykiatrireformen när mentalsjukhusen stängdes och patienterna skulle integreras i samhället. En hårresande tanke slog mig: tänk att bli tvångsinlagd och ingen vill lyssna på din historia. Det var min utgångspunkt när jag började arbeta med Skyddsängeln.  

Omslagen på dina Emma Sköld-böcker är fantastiska! Hur involverad är du i arbetet med dem?

Tack! Jag är superengagerad i det arbetet. Omslaget är så viktigt, tycker jag. Jag kommer ofta med en tydlig idé från början, alltid något med blommor. Jag vill att omslaget ska vara vackert men med en subtil detalj – något som skaver utan att det blir överdrivet tydligt. Mina böcker får gärna ha fina element som blommor eller fjärilar, men de ska samtidigt kännas som deckare. Det räcker med en trasig fjärilsvinge eller en vissen, avklippt blomma för att förstärka obehaget.

Blir det fler böcker i serien om Emma Sköld? Kanske du rent av redan har någon idé till nästa bok?  Eftersom jag är så rädd av mig kommer det ofta olika idéer till intriger, men jag måste fundera lite till innan jag kan avslöja något.

Drabbas du någonsin av skrivkramp? Hur tar du dig ur det, i så fall?

Det är oftast i idéstadiet som det kan låsa sig för mig. Tänk om jag inte skulle komma på något nytt? Vad gör jag då? Jo, jag går ut och springer för att rensa skallen. Eller också åker jag till stallet. Jag tror inte att det går att forcera fram något. Rädslan för att idéerna ska ta slut finns alltid där, men än så länge har den inte varit befogad, tack och lov.

Till sist: har du några riktigt bra sommarläsningstips att dela med dig av?

Boken ”De omöjliga” inspirerade mig under arbetet med Skyddsängeln. Sedan ser jag själv fram emot att läsa Mari Jungstedts och Mattias Edvardssons nya deckare.


Tack, Sofie!

 

Här kan du köpa Skyddsängeln