"Jag vill känna friheten att ha ihjäl henne så fort hon blir för besvärlig…"

Tre ord: vad får man i en typisk Sofie Sarenbrant-bok?

Förhoppningsvis spänning, hög puls och oväntade vändningar.

Berätta kort om nya boken Skamvrån?

Den börjar med att en ung flicka lägger sig på en spårvagnsräls och inväntar tåget. Samtidigt kliver en kostymklädd man ner i en grav i en skog. De två har något gemensamt, och det är upp till kriminalinspektör Emma Sköld att hitta sambandet innan det är för sent.

Vad vill du att man som läsare tar med sig efter att man läst Skamvrån?

Att psykisk ohälsa inte ber om lov, utan tränger sig på som en parasit i alla samhällsklasser. Det har ingenting med framgång och yttre faktorer att göra.

Du börjar få ganska många böcker på din meritlista nu. Hur gör du för att få idéer och inspiration till nya böcker?

Byter miljö. Numera har jag en skrivarstuga på Söder, Stockholms minsta hus. Där hittar jag massor inspiration och har redan tagit med några gator i närheten i Skamvrån.

Är det någon av dina böcker som ligger dig varmare om hjärtat än någon annan? Varför i så fall?

Tiggaren var speciell att skriva. Jag fastnade för tiggaren Sorayas öde och fick också många läsarkommentarer efteråt om hur de greps av hennes situation, och att de även påverkades av sitt eget beteende gentemot tiggare. ”Nu ser jag människan bakom pappmuggen”, var det flera som skrev till mig. Medmänsklighet var ett av bokens teman.

Har du en färdig plan för hur många böcker det blir om Emma Sköld?

Nej. Jag vill känna friheten att ha ihjäl henne så fort hon blir för besvärlig …

Det finns väldigt många där ute med författardrömmar. Vad är dina bästa tips till dem?

Att läsa mycket för att bilda sig en uppfattning om hur man vill berätta en historia och vad som är viktigt för att göra det bra. Nästa steg är att sätta sig vid datorn och börja skriva, för att se om det är så roligt som man tror. Det kräver enorm disciplin och passar inte alla. Många drömmer om en färdig bok, men vägen dit är lång men om man bara bestämmer sig för att köra så tror jag att det kan lyckas.

Vad är det bästa resp. sämsta med att vara författare?

Det bästa är att få göra det jag drömmer om: skriva spännande berättelser. Att vara författare är väldigt ensamt på många vis, men det är också positivt. Jag får bestämma över mig själv och min tid, men ibland saknar jag gemenskapen på en arbetsplats. Mina påhittade karaktärer är mina arbetskamrater, men eftersom jag skriver deckare ska ju de flesta av dem dö. Typiskt, när jag precis har lärt känna dem …