Pascal Engman: "Avhumanisering av en grupp människor leder till förfärliga saker"

Namn: Pascal Engman         
Bor: Stockholm
Bästa platsen att skriva på: Tatara, som ligger i södra Atacamaöknen i Chile
Bästa platsen att läsa på: Min fåtölj
Bästa maten: Allt med rikliga mängder sås
Bästa resmålet: Chile, återigen
Författarförebild: Många. Men den första och största är nog Astrid Lindgren.
Dold talang: Är en hyfsad kompetent fotbollsspelare.

Berätta om nya boken Råttkungen, berätta om den. Var fick du inspirationen till den?
– Jag läste för första gången om den så kallade Incelrörelsen för snart två år sedan. Men det som fick mig att slutgiltigt bestämma mig för att låta Vanessa Frank ta itu med den var det hemska och fega terrordådet i Toronto 2018, då en man vid namn Alek Minassian körde ihjäl tio människor och siktade på kvinnor. Incelrörelsen finns också i Sverige. Och det skrämmer mig.

Vad önskar du att man tar med sig efter att man läst Råttkungen?
– Att avhumanisering av en grupp människor leder till förfärliga saker. Avhumanisering är en psykologisk försvarsmekanism, som gör det enklare att skada och till och med döda andra. Vi har sett konsekvenserna av avhumanisering åtskilliga gånger i vår historia, det är bland annat så forskare förklarar att vanliga tyska män och kvinnor kunde arbeta i koncentrationsläger. Ändå lyckas vi inte lära oss läxan.

Råttkungen är din andra bok med polisen Vanessa Frank i huvudrollen. Hur kommer det sig att du valde en kvinna som huvudroll?
– För att jag ville utmana mig själv. Dessutom tyckte jag att det var väldigt roligt att prata med väninnor om hur de skulle reagera i olika situationer. På det stora hela tycker jag det är mer underhållande att skriva om kvinnor än om män. Vi är rätt tråkiga och förutsägbara.

Är Vanessa Frank baserad på någon verklig person?
– Nej, däremot fick hon efternamnet Frank efter den första chefredaktör som anställde mig som journalist. Jag var tjugotre och skickade en krönika till varenda tidning i Sverige. Alla sa nej, utom Trelleborgs Allehandas chefredaktör Rickard Frank som sa "kanske". Han erbjöd mig att ta en lunch. I slutet av måltiden sa han fortfarande "kanske" men frågade var i Skåne jag bodde. När han förstod att jag bodde i Stockholm och åkt i sextio mil för att äta lunch med honom mumlade han "Jag får försöka ordna något". Och det gjorde han.

Vad är, enligt dig, de viktigaste ingredienserna i en riktigt bra bok?
– Bra språk, en spännande historia och karaktärer som utvecklas under berättelsen.

Vad läser du själv helst? Är det bara thrillers och deckare, eller blandar du genre?
– Jag läser mest klassiker faktiskt. Jag är otroligt dåligt orienterad i nutidslitteratur.

Slutligen, har du något riktigt bra boktips som du vill dela med dig av?
– Exodus av Leon Uris. Jag läste om den i somras och blev återigen fullständigt uppslukad. 

Tack, Pascal!