Alison Espach: "Jag hoppas att läsarna skrattar och gråter"

Grattis till Årets Bok-nomineringen! Vad tänkte du när du hörde att du blivit nominerad?

- Min första tanke var: "Wow! Det kan inte vara sant." Min andra tanke var: "Jag hoppas att det här betyder att jag får besöka Sverige – jag har alltid velat åka dit!"

För dem som kanske inte känner dig redan, hur skulle du beskriva dig själv?

- De som känner mig säger att jag inte är den mest pålitliga när det gäller att beskriva mig själv. Men några saker vet jag med säkerhet: Jag älskar att läsa och skriva mer än de flesta saker. Jag är längre än vad folk förväntar sig, och jag vet det eftersom det ofta är det första någon säger efter att ha träffat mig. Jag älskar att sitta på uteserveringar med mina vänner och skratta åt ingenting. Jag älskar att odla och skulle vara bra på det om jag bara kunde göra de sista 10 % av arbetet som krävs. På senare tid har jag slappnat av genom att titta på klyschiga actionfilmer på kvällarna – det här är nytt för mig och kanske oroande. Munkar är min svaghet. En dag vill jag bo i bergen.

Och hur skulle du beskriva din roman Bröllopsgästerna med tre ord?

- Slut, början, hopp.

Vilka tankar och känslor hoppas du att romanen väcker hos läsarna?

- Jag hoppas att läsarna skrattar och gråter (på det bra sättet) i lika stor utsträckning. Sedan hoppas jag att boken uppmuntrar dem att vara mer ärliga i sina liv, vad det nu innebär för dem.

Karaktärerna i boken känns både udda och trovärdiga. Har du någon personlig favorit bland dem, och var hämtar du inspiration för sådana unika personligheter?

- När jag får den här frågan tänker jag på uttrycket "Jag älskar alla mina barn lika mycket." Varje karaktär representerar något jag har tänkt eller känt djupt i mitt liv, och mycket av inspirationen för dessa karaktärer kommer inifrån, från mitt förflutna.

Vilka författare inspirerar dig i ditt skrivande?

- Det fanns viktiga författare som inspirerade mig under olika perioder av mitt liv: Judy Blume (väldigt – kanske för – ung); Melissa Bank (tretton); Donna Tartt (gymnasiet); Lorrie Moore (college); Aimee Bender och Amy Bloom (universitetet); Sally Rooney (trettioårsåldern), Annie Ernaux, Janelle Bassett, Madeline Gray (nu).

En sista fråga: Vilken är din absoluta favoritbok, en som har stannat hos dig?

- Self Help av Lorrie Moore – varje gång jag återvänder till den boken, även om jag bara läser första stycket, känner jag den elektriska känslan som får mig att älska att läsa och skriva så mycket. Det är boken som verkligen fick mig att vilja bli författare, och jag kommer aldrig att glömma den.