Jonas Bonnier: "Historien är smärtsamt tragisk"

Jonas Bonniers förra roman - Helikopterrånet - blev en riktig succé bland läsarna i 29 länder och filmrättigheterna såldes snabbt till Netflix. Nu är han tillbaka med ännu en roman baserad på en verklig händelse - morden i Knutby 2004.

För de som inte känner till händelserna i Knutby, hur skulle du beskriva dem?
I en liten Pingstförsamling i Uppland etableras idén om att Jesus på den yttersta dagen ska återvända just till Knutby. Detta ger församlingens pastorer en särställning, ett stort ansvar och en enorm makt. Pastorernas sätt att manifestera denna makt leder till en katastrof.

Hur har du gått till väga för att skriva Knutby? Hur gick researchen till?
Det finns väldigt mycket skrivet om Knutby. Domstolarna dömde baserat på ”barnflickans” berättelse. ”Kristi brud” lämnade därefter sin bild i TV- och radiointervjuer, samt i en egen bok. Slutligen intervjuades ”pastorn” i fängelset i flera hundra timmar för att ge en tredje vinkel på vad som hände. För en romanförfattare var det fascinerande att hitta en egen väg med de tre huvudpersonernas delvis motsägelsefulla upplevelser av åren 1997-2004 i Knutby som utgångspunkt.

Var det något du upplevde som speciellt svårt med att skriva Knutby?
Historien är smärtsamt tragisk. Och det var lika smärtsamt tragiskt att arbeta med den.

Är du rädd att folk kan bli upprörda när de läser boken?
Jag tror det enda en romanförfattare är rädd för är att läsaren ska förbli kallsinnigt ointresserad.

Hur kommer det sig att du valde att skriva om just Knutby?
Händelserna i Knutby är en del av Sveriges kollektiva minne. Historien om hur ett litet antal människor ger sig själva oproportionerligt stor makt, och sedan missbrukar den, är dessutom oroande lätt att se upprepad – visserligen och tack och lov i mildare versioner – runt omkring sig överallt. Dagligen.

Vad vill du att vi läsare får med oss när vi läst din bok?
Att varje läsare kan hitta något i sin egen unika, personliga historia som gör att de kan relatera till romanen.

Du har ju tidigare skrivit romanen Helikopterrånet. På vilket sätt skiljer sig skrivandet av de båda böckerna?
Helikopterrånet var snudd på en komedi. Knutby är utan tvekan en tragedi.

Är ”dokumentärromanen” din genre?
Tror min genre de senaste två böckerna har varit ”True Pre-Crime Fiction”?

Vad har du på gång just nu?  Något annat känt fall du skulle vilja skriva om?
Den som lever får se.

Tack Jonas!