Nya författarstjärna om dramat Små eldar överallt

"Små eldar överallt' är en riktig bladvändare. Redan från början vet man att katastrofen kommer och vägen dit är spännande och fängslande. Och Celeste Ng tar upp viktiga frågor kring föräldraskap, adoption och tillhörighet."  Norra Skåne 

I Små eldar överallt får vi träffa flera människor som har ett svart-vitt synsätt för att rättfärdiga sitt agerande (eller snarare avsaknad av agerande). Vad hoppas du att läsarna tar med sig när det läst boken?

Boken utspelar sig mellan 1997 och 1998, vilket ju är två årtionden sedan, men ändå känns inte det som så länge sedan. Jag hoppas att man som läsare uppmärksammar rasblindheten i boken och reflekterar över hur vårt synsätt har förändrats – och även på vilka sätt det inte har förändrats så mycket som man skulle önska och det behövs.

Berättelserna om mammorna i boken – Mrs Richardson, Mia, Bebe och Linda McCullogh – vävs samman och krockar på ett rörande men också ett chockerande sätt. Och i hjärtat av historien tas också den svåra frågan ”vem förtjänar att vara en mamma” upp. Hur kommer det sig att du ville ta upp det här svåra ämnet?

Jag har oerhört mycket tankar om detta i och med att jag är både mamma och dotter. Vad moderskapet är, hur min egen relation till moderskapet är, vad samhället förväntar sig av kvinnor som är mammor och av de som inte är mammor.
Jag har vänner som haft lätt att få barn, andra vänner som haft väldigt svårt att få barn, vänner som adopterat, vänner som gått igenom kämpiga IVF-behandlingar och vänner som beslutat att inte skaffa barn alls. Och det gemensamma i alla deras olika upplevelser verkar vara dömandet. Moderskapet är på många sätt ett slag som är omöjligt att vinna. Vad du än bestämmer dig för att göra (eller inte göra) så finns det folk som kommer kritisera dig. Du gick för långt för att få barn, du kämpade inte tillräckligt hårt, du skulle behållit barnet trots att du var så ung, du skulle gjort abort, du väntade för länge med att försöka få barn, du är en alldeles för engagerad och krävande mamma, du engagerar dig inte tillräckligt mycket, du kan inte låta ditt barn leka på lekplatsen själv, du måste ge ditt barn mer eget ansvar osv. Det tar aldrig slut.
Jag ville lyfta frågan om vad vi och samhället förväntar sig av kvinnor och mammor och vilka vi tycker ”förtjänar” att vara mammor och inte. Och framför allt: varför vi tycker att den frågan ens är vår att tycka och bestämma om.

Små elder överallt utspelar sig i en tid innan alla hade mobiltelefoner och är ständigt sammankopplade. Känner du att dina karaktärer har en större frihet att tänka och agera i och med att de lever i en tid då teknologin inte är ständigt närvarande i deras liv?

Som många av mina läsare säkert redan vet så är jag en riktig social media-junkie. Jag sitter ofta och slösurfar och kollar twitter när jag egentligen ska jobba och skriva. Generellt så är jag tacksam över att leva i vår sammankopplade värld. Att jag enkelt kan få kontakt med människor över hela världen och att nästan vilken information som helst finns bara ett klick bort. För en författare som spenderar stora delar av sin tid hemma och inuti mitt eget huvud är den känslan av sammankoppling och uppkoppling av godo. Men all denna uppkoppling och information har också en baksida: den lämnar mycket mindre utrymme för det okända. Och om du t.ex. vill veta vad en vän gör exakt just nu är det bara att kolla Facebook eller Twitter eller skicka ett snabbt sms och fråga. Och information är svårt att ta bort från internet. Vad du än har sagt eller gjort tidigare så förföljer det dig.
I Små eldar överallt behövde jag några ”gömda platser” där mysterier kunde lura och hemligheter kunde förbli hemliga, åtminstone tillfälligt.