Delia Owens: "Jag älskade friheten i att skriva en roman."

Delia Owens är en ovanlig författardebutant. Hon är sjuttio år och har levt större delen av sitt liv i vildmarken. Tillsammans med sin man satte hon upp ett litet läger i Kalahariöknen för att studera lejon och senare levde hon ensam med elefanter.

Numera bor hon i Idaho och rider ofta ut över vidderna. Som barn växte hon upp i södra Georgia och uppmuntrades av sin mamma att utforska de stora ekskogarna och gå ”ända dit ut där kräftorna sjunger”. Sin kärlek till naturen och sin erfarenhet av att överleva ensam har hon använt i sin första roman Där kräftorna sjunger. Det är en bok som har tagit läsarna med storm! I USA toppar den försäljningslistorna, långt före flera etablerade författare, och för varje språk romanen kommer ut på blir den en ”snackis” som sprids från läsare till läsare. Det är helt enkelt en historia som går rakt in i hjärtat!

Vad handlar din debutroman Där kräftorna sjunger om?
Där kräftorna sjunger är ett mysterium, en kärlekshistoria och ett rättegångsdrama, men främst handlar boken om att klara sig själv, om överlevnad och om hur mänskligt beteende påverkas av att leva isolerat. Eftersom vi är ett socialt däggdjur har vi starka genetiska tendenser att vilja tillhöra en grupp, en tätt sammanhållen familj och vänner. Men vad händer om en ung flicka – som bokens hjältinna Kya – blir ensam, utan någon grupp att tillhöra? Självklart känner hon sig ensam, hotad, otrygg och oduglig. Kya beter sig också märkligt, gömmer sig bakom träd när hon ser andra på stranden och undviker stan. Hon tar sig allt längre ut i den vilda våtmarken, bort från folk, och genom att göra det börjar hon lära sig om livet direkt från naturen. Naturens vägledning och de instinktiva beteenden hon utvecklar genom ett liv i avskildhet ger henne verktyg att överleva och värna om sig själv. Självständigheten ger henne också ett självförtroende som gör att hon lyckas med saker som hon aldrig någonsin hade kunnat drömma om. Boken utforskar hur isolerade individer beter sig annorlunda och hur mycket vi förändras när vi blir avvisade. När man är ensam och utstött har man en tendens att återgå till människans ursprungliga beteende, till det som fick henne att överleva under alla årtusenden på savannen, eller till att bete sig som andra vilda varelser som lever ”långt där ute, där kräftorna sjunger”.

I boken är våtmarkerna längs North Carolinas kust nästan en karaktär i egen bemärkelse. Hur kommer det sig att du valde den miljön för boken?
Det är definitivt så att North Carolinas våtmarker, och naturen i största allmänhet, är sin egen karaktär i boken. Speciellt en mening i boken belyser det: ”Kya lade sin hand på den våta jorden och kände den andas, och träsket blev hennes mor”. När familjen övergav henne hade Kya inget annat än naturen att förlita sig på, och det finns inget som lär oss mer om livet om vi bara tar oss tid att lyssna och iaktta. Kya lärde sig att plocka musslor genom att betrakta kråkorna, av eldflugorna lärde hon sig om bedrägliga signaler och av måsarna lärde hon sig om lojalitet och vad vänskap innebär. Jag valde den kustnära våtmarken eftersom jag kände till den litegrann och var välbekant med andra träsk- och våtmarker i sydstaterna. Som flicka brukade jag paddla kanot och campa med min mamma i bland annat Okefenokee-träsket.
Andra viktiga anledningar till att jag valde just North Carolinas våtmarker är att väldigt lite är skrivet om de människor som har befolkat dessa otämjda deltan och flodmynningar genom historien, under drygt fyra hundra år. Dessa råbarkade själar var en salig blandning av sjömän som gjort myteri, strandsatta människor, gäldenärer och folk på flykt samt slavar som rymt eller frigivits. De brydde sig inte om några lagar, vare sig det var brittiska, provinsiella eller amerikanska som gällde. De levde av landet och käbblade som flodråttor om sina utstakade jordlotter. Kya föddes på 1940-talet och representerar antagligen en av de sista riktiga träskmänniskorna som under flera generationer levt i sitt eget land bestående av land och vatten. (Märk att jag på intet sätt vill glömma ursprungsamerikanerna som har levt här hundratals år längre än någon annan. Men det är inte dem jag skriver om i boken. De var civiliserade och levde efter en annan social ordning med starka familjeband och lagar.)
En annan anledning till att jag valde den här våtmarken är att det är fullt möjligt att överleva här på egen hand, som Kya lyckas göra, trots att det är en vildmark. Det finns gott om mat att få tag i, som hon visar så väl, klimatet är behagligt och det kryllar av gömställen. Och vänner som Jumpin´ och Mabel finns inte alltför långt bort.

Berätta lite om huvudkaraktären Kya Clark. Hon överges av sin familj när hon är tio år gammal, blir bortstött och föraktad av stadsborna och ställs inför hinder som många av oss inte skulle kunna föreställa sig idag. Hur lyckas hon överleva under de förhållandena, och till och med skapa sig ett gott liv?
Kya är som alla små flickor och samtidigt en på miljonen. Kya är oss alla – hon representerar det vi kan vara när vi måste. Jag tror på henne av hela mitt hjärta. Jag tror att alla kan göra mer än vi kan föreställa oss när livet kräver det av oss. Jag var noga med att skildra hennes kamp för överlevnad på ett realistiskt och trovärdigt vis. Det var viktigt för mig att berättelsen var sannolik. Det var ett medvetet val att hålla Kyas pappa kvar hemma tills hon var i tioårsåldern, då hon var förmögen att samla mat och ved, laga mat och köra båt i våtmarken och ute på havet. Och såklart kunde hon springa och gömma sig från alla vid det laget. Så när hon blev helt ensam hade hon alla förutsättningar att klara sig på egen hand.

”När man lever i det vilda – gör upp eld i ösregn och hittar i mörkret – då tror man verkligen på sig själv.”

Och liksom oss alla är hon intelligent och kompetent. Hon fascinerades av djuren i våtmarken, så hon började samla snäckor och fjädrar och lärde sig efter hand av naturen. Hon saknade både familj och vänner, så hennes enda förströelse var att observera, samla och dokumentera den fantastiska natur hon hade omkring sig. Och genom att göra det lärde hon sig otroligt mycket om naturhistoria, och hon utvecklade sina talanger. Därmed kunde hon bli en riktig naturforskare och publicera flera referensböcker. Hennes samlingar av våtmarkslivet blev de mest fulländade och utförliga i sitt slag. Ett gediget och komplett livsverk – hennes och våtmarkens.
Men vi ska inte glömma att Kya också var äventyrlig, kvick och modig. Och kärleksfull. När hon väl får chansen att vara med andra börjar några av hennes mer dolda sidor att lysa igenom.

Kya växer upp i ensamhet och isolering. Har dina erfarenheter som forskare i avlägsna delar av Afrika bidragit till din förmåga att skapa denna karaktär?
En stor del av mitt vuxna liv – drygt tjugotre år – har jag tillbringat i antingen extrem eller partiell isolering. Under sju år bodde jag i Kalahariöknen tillsammans med en annan person, och vi var de enda människorna i ett område lika stort som Irland. 

Så visst har mina egna erfarenheter skapat Kya. Jag vet vad det innebär att vara ensam. Att bli vän med babianer och hyenor eftersom det inte finns några andra väninnor i närheten. Jag vet hur otrygg och otillräcklig man kan känna sig när man lever isolerat. Hur det känns att undvika folk när man åker in till stan eftersom man inte hör hemma där.
Men jag vet också hur ens självförtroende är på topp när man lär sig att spåra en puma i sanden eller känna igen en hjorts varningsläte. När man kan leva i det vilda – göra upp eld i spöregn eller hitta i mörkret – då tror man verkligen på sig själv. Man kanske är ensam och känner sig tafatt tillsammans med andra människor, men man kan göra mer än man någonsin hade kunnat föreställa sig.
Kya är allt detta: ensam, osäker, tafatt tillsammans med andra, men stark, kompetent, kunnig och väldigt modig på egen hand. Och i slutänden har hon styrkan som krävs för att lyckas i människornas värld, tack vare det självförtroende som hon får genom att klara sig själv i naturen.

Boken tar upp problem med rasism och miljöfrågor. Varför var det viktigt för dig att ta in de aspekterna i boken?
Jag tror att det skulle vara väldigt svårt att inte ta upp rasism när man skriver en bok som utspelar sig på 1950- och 60-talen och handlar om en ung, vit kvinna som är vän med en äldre afroamerikansk man som tagit henne under sina vingar. Eller att skriva en bok som utspelar sig i en hotad miljö som kustnära våtmark och inte ens nämna hur viktig den är för jorden. Jag tror verkligen att konst och litteratur är de bästa verktygen för att skapa social medvetenhet. Men jag tror också att man som författare i första hand är en berättare och att det budskap vi vill förmedla som skribenter inte ska störa berättelsen. Jag försökte verkligen låta berättelsen själv tala om de här ämnena och hålla inne med mina egna, personliga åsikter.

Du är medförfattare till tre fackböcker. Fanns det några olikheter eller likheter i att skriva en litterär bok som du överraskades av?
Mina fackböcker följde en tydlig linje med en början, en mitt och ett slut, så på så vis var det som att skriva en roman. Fackböckerna hade också olika karaktärer, även om de karaktärerna var lejon, bruna hyenor eller elefanter. Men i fackböcker är man förstås lite begränsad av tid och rum, och alla fakta måste vara korrekta, men det verkliga livet blir inte alltid en bra story.

Jag älskade friheten i att skriva en roman. Att låta fantasin skena iväg så långt jag ville. Man kan alltid tygla den och ta in på en striktare väg. Men varför inte sväva iväg lite bara för att se vad som händer? En karaktär kan se ut, säga eller känna precis som det passar in i berättelsen. Det kan man aldrig göra i en fackbok.

Att skriva en roman är för mig som att rida ut genom grinden och upp bland bergen. Man bara ger sig iväg utan att riktigt veta var man kommer att hamna

 

Läs och diskutera tillsammans.

Där kräftorna sjunger är en oemotståndlig bok och vad passar då bättre än att läsa den tillsammans med vänner och diskutera? Här nedan finns förslag på diskussionsfrågor som ni kan använda er av. 

  • Kya bor i North Carolinas våtmarker, en plats som länge har varit en fristad för utbölingar. Vilken inverkan har den bakgrunden på boken? Hur påverkas Kya av att växa upp så isolerat? På vilka sätt påverkar hennes status som ”utböling” hur andra ser på henne?

  • Hur kommer det sig att Kya väljer att inte gå tillbaka till skolan? Tycker du att hon fattar fel beslut? Hur påverkas Kyas syn på världen av att hon saknar formell utbildning? Skulle hon vara annorlunda om hon hade gått i skolan?

  • När Kyas bror Jodie och hennes pappa lämnar henne kommer hon Jumpin´ och Mabel nära. Hur kommer det sig att de två intresserar sig för Kya? Vad lär de henne om världen? Vad tycker du om att Jumpin´ skyddar Kya från socialarbetarna ( 116) och uppmuntrar henne att leva ensam i våtmarken? Varför är det bra/dåligt?

  • Varför tror du att Kyas mamma ger sig av i början? Vad tycker du om det?

  • Kya betraktar ofta de andra ungdomarna i stan – hon ger dem till och med smeknamn som Långsmalblond, Fräknighästsvans, Kortsvarthår, Alltidipärlor och Knubbigrundkind ( 87) Vad lär sig Kya av att betrakta flickorna? Varför tror du att hon alltid betraktar dem i smyg? Vad tycker du om det?

  • På vilket sätt utforskas kvinnlighet i boken? Vad innebär det att vara kvinna för Kya? Hur relaterar hon till de andra kvinnorna i Barkley Cove?

  • Diskutera Kyas förhållande till Tate. Hur förändras Tates syn på Kya över tid? Är Tate en bra partner för Kya? Varför/varför inte?

  • Tates pappa säger att poesi är viktigt eftersom det ”får en att känna nåt” ( 55). Vad betyder poesi för Tate? Vad betyder det för Kya? På vilket sätt blir Kya hjälpt av poesi i boken?

  • På sidan 147 betraktar Kya eldflugorna utanför skjulet och lägger märke till att honorna blinkar på olika sätt för att signalera olika saker. Vad innebär den upptäckten för Kya? Vad lär det henne om förhållanden? Vilken inverkan får detta på beslutet som Kya fattar i den andra delen av boken?

  • Diskutera hur Kyas observationer av naturen påverkar hennes världssyn. Tycker du att de förbereder henne för livet i Barkley Cove? Följer samhället samma regler som naturen? Borde det göra det? Varför/varför inte?

  • Är Chase en annan typ av man än Tate? På vilket sätt är de olika? Är den ena typen bättre än den andra? Tror du att deras olikheter är biologiska eller inlärda? Hur ser Kya på de olika männen?
  • I slutet av boken tänker Kya att ”det mesta hon kände till hade hon lärt sig av det vilda. Naturen hade närt, lärt och beskyddat henne när ingen annan gjorde det.” (s. 364) Vad menar hon med det? Håller du med om den inställningen? Vad tycker du det innebär att vara en god människa? Tycker du att Kya är en god människa? Varför/varför inte?

  • Blev du överraskad av hur Chases mordrättegång slutade? Och i slutet av boken – tycker du att Tate gör det rätta? Varför/varför inte?