Nelly hade genast anat att den vänlige, charmerande mannen som tog in på det lantliga värdshuset där hon jobbade var gift. Han var helt enkelt för bra för att vara singel. Hon hade gett honom ett av de finare rummen, det med gräddvita gardiner med småblommiga mönster. Lite senare hade hon lämnat receptionen och gjort honom sällskap ute på gården där han rökte en cigarett. Mannen hette Paul och var tjänsteresa, annars bodde han i Berlin med sin fru och dotter.
När han på återresan återigen övernattade på värdshuset kysste de varandra för första gången. Snart delade de säng och Paul beklagade sig över sitt olyckliga äktenskap. Men trots att Nelly i månader tålmodigt väntade och matades med den ena ursäkten efter den andra, lämnade Paul inte sin fru. Det var då Nelly beslutade sig för att ta saken i egna händer.  Det skulle hon inte ha gjort …
Den unga kvinnan Nadja som många år tidigare dömts för ett fruktansvärt brott har frigivits från fängelset och vill inget annat än att leva ett vanligt liv. Barndomens mörker vill hon också lämna bakom sig. För alltid … Men alla förhoppningar grusas den dagen hon blir uppringd av sin väninna Laura. Nadja tar sig till Lauras hem och träffar där den uppskakade väninnan som med darrande röst pekar på den döde mannen som ligger på det dyrbara marmorgolvet i vardagsrummet. Blodet täcker golv och väggar. Den döde har fyra knivhugg i bröstet. ”Jag vet inte hur det gick till” säger Laura. ”Det är som en minneslucka”. Hon berättar hur hon plötsligt stått där med sitt blodiga nattlinne och en kniv i handen. Mannen var hennes älskare … Frågorna hopar sig. Vad väntar nu? Fängelse i många år? Hon kommer att förlora sin dotter och sin man, den berömde advokaten. Lauras smärta påminner Nadja om hennes eget plågsamma förflutna, det som hon i åratal försökt tränga undan.
Väninnorna gör upp en plan. Men snart väntar något än mer fasansfullt …