Låt oss hoppas på det bästa
Inbunden
Förväntas skickas under v.{{selectedProduct.ReleaseWeek}}
Förväntas skickas under v.{{selectedProduct.ReleaseWeek}}
En morgon finner hon sin älskade död i sängen …
Den sista gången jag säger god natt till dig vet jag inte att det är sista gången jag gör det. Om jag hade vetat det hade jag förmodligen lagt mer energi i avskedet. I stället säger jag att jag tror att jag går och lägger mig hos Ivan snart. Du protesterar inte. Med blicken fäst vid din dator låter du mig gå och jag gör det, jag går, för allra sista gången går jag ifrån dig. Jag tror att vi ska ses i morgon bitti. Det gör vi inte. Vi ses aldrig mer.
Det är en söndag i oktober, Carolina och Aksel är trötta och lite irriterade av nattvak, deras 8-månaders son Ivan har ammat sig igenom ännu en natt och Carolina har sovit alldeles för lite. De är inte så trevliga mot varandra. Aksel behöver jobba, som frilansare har han inget val, och sätter sig som vanligt vid sin dator, tröttheten till trots. Carolina bestämmer sig för att gå och lägga sig hos Ivan, i rummet bredvid. Nästa morgon går hon in till Aksel med Ivan i famnen, och vill först inte tro det hon ser. Hennes älskade ligger död i sängen …
Även om läkaren senare bedyrar att Aksel dog utan smärtor, kan hon inte fatta. Hon klarar inte att ta avsked, läkarens tröstande ord till trots. Allt är kaos.
Och minnena kommer över henne. Hon tänker på det märkliga mejl Aksel skickade henne en vanlig dag i maj. Först hade hon blivit orolig, sedan irriterad, det var så typiskt honom att skicka något sådant, han var alltid så krass och osentimental …
Från: Aksel
Till: Carolina
8 maj 2014 kl. 13:05
Ämne: Om jag dör
Bra att ha om jag tar ned flaggan.
Mitt datorlösen är: ivan2014
En utförlig lista ligger i Dokument/Om jag dör.rtf
Låt oss hoppas på det bästa!
Men vem skickar något sådant till sin ammande sambo från jobbet? Hon förstod inte.
Han hade också redan tidigt berättat att han inte ville begravas, utan ville strös för vinden på något ställe dit ingen kände sig tvungen att åka med blommor och ljus. Sådan var han, Aksel. Och mycket annat förstås. Hon hade älskat honom från första stund. Han var den finaste människa hon någonsin träffat och det bästa som hänt henne det senaste decenniet. Hon minns såväl den stora Valborgsmässofesten de träffades på, han, lång och skranglig, med ett snett och vint leende, ett leende hon dyrkade. En mun hon längtade efter att få kyssa. De hade inte släppt varandra på hela kvällen. Sedan hade de blivit de två. Och några år senare kom Ivan. Och allt annat som var de …
Nu när Carolina blir ensam med deras lille son, tvingas hon till ett helt nytt liv. Hon är förkrossad, samtidigt som hon börjar rannsaka deras tidigare liv och förhållande. Och framför allt sig själv – vem var hon i relationen egentligen?
Låt oss hoppas på det bästa är en gastkramande uppgörelse, inte bara med döden utan också med livet …
En morgon finner hon sin älskade död i sängen …
Den sista gången jag säger god natt till dig vet jag inte att det är sista gången jag gör det. Om jag hade vetat det hade jag förmodligen lagt mer energi i avskedet. I stället säger jag att jag tror att jag går och lägger mig hos Ivan snart. Du protesterar inte. Med blicken fäst vid din dator låter du mig gå och jag gör det, jag går, för allra sista gången går jag ifrån dig. Jag tror att vi ska ses i morgon bitti. Det gör vi inte. Vi ses aldrig mer.
Det är en söndag i oktober, Carolina och Aksel är trötta och lite irriterade av nattvak, deras 8-månaders son Ivan har ammat sig igenom ännu en natt och Carolina har sovit alldeles för lite. De är inte så trevliga mot varandra. Aksel behöver jobba, som frilansare har han inget val, och sätter sig som vanligt vid sin dator, tröttheten till trots. Carolina bestämmer sig för att gå och lägga sig hos Ivan, i rummet bredvid. Nästa morgon går hon in till Aksel med Ivan i famnen, och vill först inte tro det hon ser. Hennes älskade ligger död i sängen …
Även om läkaren senare bedyrar att Aksel dog utan smärtor, kan hon inte fatta. Hon klarar inte att ta avsked, läkarens tröstande ord till trots. Allt är kaos.
Och minnena kommer över henne. Hon tänker på det märkliga mejl Aksel skickade henne en vanlig dag i maj. Först hade hon blivit orolig, sedan irriterad, det var så typiskt honom att skicka något sådant, han var alltid så krass och osentimental …
Från: Aksel
Till: Carolina
8 maj 2014 kl. 13:05
Ämne: Om jag dör
Bra att ha om jag tar ned flaggan.
Mitt datorlösen är: ivan2014
En utförlig lista ligger i Dokument/Om jag dör.rtf
Låt oss hoppas på det bästa!
Men vem skickar något sådant till sin ammande sambo från jobbet? Hon förstod inte.
Han hade också redan tidigt berättat att han inte ville begravas, utan ville strös för vinden på något ställe dit ingen kände sig tvungen att åka med blommor och ljus. Sådan var han, Aksel. Och mycket annat förstås. Hon hade älskat honom från första stund. Han var den finaste människa hon någonsin träffat och det bästa som hänt henne det senaste decenniet. Hon minns såväl den stora Valborgsmässofesten de träffades på, han, lång och skranglig, med ett snett och vint leende, ett leende hon dyrkade. En mun hon längtade efter att få kyssa. De hade inte släppt varandra på hela kvällen. Sedan hade de blivit de två. Och några år senare kom Ivan. Och allt annat som var de …
Nu när Carolina blir ensam med deras lille son, tvingas hon till ett helt nytt liv. Hon är förkrossad, samtidigt som hon börjar rannsaka deras tidigare liv och förhållande. Och framför allt sig själv – vem var hon i relationen egentligen?
Låt oss hoppas på det bästa är en gastkramande uppgörelse, inte bara med döden utan också med livet …
Fler böcker av samma författare
Just nu priser!
