Natten. Sömnen. Döden. Och stjärnorna

Den 67-årige Whitey McClaren vaknar upp illa medtagen på sjukhus. Först minns han bara elchockerna och att han försökte skydda ansiktet med händerna. Så här i efterhand önskar han att han inte varit så oförsiktig, även om det kändes självklart att inte bara vara ett tyst vittne. Men när han försöker prata är tungan så svullen att han inte får fram det han vill ha sagt.

Whitey är före detta borgmästare och en respekterad man i staden där han bor. När han kör hem från ett styrelsemöte på biblioteket ser han hur två poliser har stoppat en mörkhyad man och misshandlar honom svårt. Allt motstånd mannen gör är att försöka skydda huvudet mot deras slag. Whiteys hjärta bankar hårt i bröstet och styrkt av att han dessutom är vän med polischefen i staden ser han det som sin plikt att försöka avbryta övervåldet. Han parkerar bakom polisbilen, kliver fram och säger åt dem lugnt men bestämt att sluta. Men i stundens hetta glömmer han att det var tio år sedan hans blotta närvaro väckte respekt och poliserna som tillhör det nya gardet har ingen aning om vem han är. Det slutar med att de kastar sig över honom också medan den skräckslagna indiska läkaren som inte gjort en fluga förnär står som fastfrusen i sin sönderrivna kostym.

Efteråt vaknar Whitey upp på sjukhus och polisernas version av vad som hänt är att han fått en stroke vid ratten. Familjen samlas och hans fru Jessalyn är svårt chockad. Vi får följa den äldste sonen Thom som hämtar bilen och tycker det är märkligt att bilen inte har en enda skråma. Strulpellen till lillebror Virgil ringer på hos sin syster Beverly för att berätta vad som hänt, men varför öppnar hon inte dörren för honom? I familjen McClaren som bor i stadens mest exklusiva villaområde, har syskonen alltid tävlat om faderns uppmärksamhet. Det är en familj med starka band, men inte helt okomplicerade ...