Två hjärtans karameller

Genomblöt och frusen checkar Ellinor in på Solgläntans bed and breakfast i Kullaby. Hade hon bara inte varit tvungen att släpa bort den där vissna granen som blockerade vägen så hade hon sluppit göra den där vurpan i regnet! Och dessutom inför den långe, mörkhårige snyggingen som plötsligt bara stod där och erbjöd sig att hjälpa till när skadan redan var skedd. Men han tipsade i alla fall om Solgläntan och för det är hon evigt tacksam.

När hon kommer in i receptionen doftar det av clementin, pepparkaka och hyacint och en brasa sprakar hemtrevligt i kaminen. Hon hade egentligen inte tänkt stanna över natten, men tanken på ett bad, torra kläder och varm mat blir till slut för lockande. I timmar har hon kört runt och letat efter en person som verkar göra allt för att undvika henne. Gubben som driver Karlssons konfektyr, som hennes pappa har investerat pengar i, måste lägga i en högre växel för att undvika konkurs. Ellinor har flera idéer om hur man skulle kunna rädda företaget, men hon förstår att hon måste gå varsamt fram för att inte skrämma bort honom.

Nybadad, ombytt och torrskodd går hon ner till matsalen för att äta en efterlängtad middag. Där dyker snart Micke Karlsson upp, snyggingen från den leriga vägen, och det visar sig att det är honom hon har letat efter hela tiden. De börjar prata, timmarna flyger iväg och hon följer med honom hem för att se hur det går till när han lagar sin berömda fudge. Han trivs med att göra en plåt då och då hemma i sitt eget kök, precis som hans mamma en gång gjorde. Han är snickare på heltid och som Ellinor anade så tänker han inte alls i samma banor som hon. Men motsatser dras ju till varandra, och båda gör sitt bästa för att dölja att de känner en stark dragning till varandra …