Reykjavik 2015. Något väcker Elísa mitt i natten. Plötsligt upptäcker hon en figur intill sängen, men lugnar sig när hon ser att det bara är hennes äldsta dotter Margrét. Dottern böjer sig ner och viskar. ”Det är en man i huset.” Elísa försöker lugna henne, hon har säkert bara haft en mardröm, det brukar hon ha. Men dottern envisas. ”Det är en man här. Han är i vardagsrummet.” Flickans låga röst är klarvaken och plötsligt får hennes ord Elísa att rysa. Tänk om det är en inbrottstjuv? Elísa anstränger sig för att verka oberörd när hon stiger upp och undersöker det mörka tysta huset. Hon stänger dörren om sönerna som ligger och sover med öppna munnar. Det finns inga tecken på en inkräktare. Det är då hon upptäcker det, skjutdörren mellan köket och matrummet är stängd. Det brukar den aldrig vara … Så hör hon ljudet av en stol som skrapar över köksgolvet och en låda som öppnas och stängs. Skräckslagen tar hon sig tillbaka till sovrummet, då hon hör någon närma sig. En man viskar hennes namn. Viskningen är dämpad, som om han har en sjal över munnen. Ett raspande som fyller henne med blind skräck …

Den fruktansvärda syn som möter de tillkallade poliserna nästa morgon får en av de yngre, mindre erfarna polismännen att kasta upp.  Medan kriminalassistent Huldar som leder utredningen frågar ut de närmaste grannarna efter det brutala mordet på den unga kvinnan Elísa tar rättsläkaren itu med sitt jobb. Det är då de gör upptäckten. Ihopkurad under sängen ligger en liten flicka, Margrét …  

Hon är så chockad av händelsen att hon har slutat tala. Vad har hon sett och hört? Huldar står handfallen och vänder sig till psykologen Freyja som har stor erfarenhet av att arbeta med traumatiserade barn. Men det visar sig bli svårare än någon av dem först anar.

Så sker ännu ett brutalt mord …