Hundraettåringen som tänkte att han tänkte för mycket

Allan Karlsson sitter på Bali och räknar ner till sin hundraförsta födelsedag. Han har nästan lika långtråkigt som strax innan han klev ut genom sitt fönster på ålderdomshemmet ett år tidigare. Vännen Julius gör sitt bästa för att pigga upp, trots att han har det likadant.

För att mildra tristessen bestämmer sig Julius för att hyra en luftballong, vilket kanske får betraktas som äventyrligt nog när ens medpassagerare passerat hundra, men för att sätta guldkant på tillvaron ser Julius till att luftballongen prepareras med ett par flaskor champagne och lika många glas. När Allan får reda på planerna dubblar han genast mängden champagne, för tänk om det skulle bli stiltje där uppe i luften?

Men stillsamt blir det förstås inte. Tvärtom. Vinden vänder käpprätt åt fel håll samtidigt som ballongen är riktigt olydig och sliter sig. Det bär sig inte bättre än att Allan, Julius och champagnen far iväg ut över öppet hav och kraschlandar mitt i Indiska Oceanen.

Omtumlade och fuktskadade guppar de båda gubbarna omkring i den läckande korgen. Julius tröstdricker direkt ur flaskan, de ska ju ändå dö alldeles strax. När han dessutom lyckas skicka ballongens nödraket ner i havet i stället för åt andra hållet är allt hopp ute. Eller? Allan är ju en gång för alla Allan. Det finns en nödraket till. Och ett lastfartyg långt i fjärran. Nordkoreanskt. Ute i känsligt ärende.

I centrum för Jonas Jonassons nya, humorfyllda äventyrsroman står kärnvapenkapprustningen, tuppfäktningen världsledare emellan, dumhet och argan list. Längs resan möter vi Kim Jong-un, Donald Trump, Vladimir Putin, Angela Merkel och en svensk utrikesminister …