Ristmärken

Öland, senhösten 2001. Tilda Davidsson ska egentligen inte vara här vid öns norra kust. Hon är i åttonde månaden och höggravida poliser har alltid inre tjänst. Men nu sitter hon i bilen utanför den nedsläckta gården ute på Svanudden och det finns inget understöd, det lokala poliskontoret i Marnäs är stängt och de närmaste kollegorna nu på kvällen finns inte ens i Borgholm utan i Kalmar, nästan tio mil bort.

Det är polisassistent Amor Bashir som har åkt med henne hit, men han är utom synhåll nu. Nyfiken och relativt nyutbildad som han är har han lämnat bilen för att undersöka de irrande ljusen i det stora, mörka huset längst ute på udden. Han har sitt tjänstevapen med sig, säkrat i hölstret.

Efter att hon varit på mödravårdscentralen på eftermiddagen åkte Tilda till Marnäs för att hjälpa kollegan Amor att tömma det stängda poliskontoret på de sista gamla grejerna. Tillsammans åkte de sedan till miljöstationen för att kasta kartongerna. Och det var då de fick syn på det som de nu tror är ett pågående inbrott.

Tilda slår på polisradion och larmar länskommunikationscentralen. När hon får frågan om de kommer att ingripa säger hon att de kommer att avvakta, trots att hon vet att Amor inte är den som avvaktar. Obeslutsam sitter hon kvar i mörkret och väntar. Ända tills hon inte förmår göra det längre och baxar ut sin stora mage i kylan. Då kommer ljuden från gården. Ett dämpat rop och sen en plötslig smäll. Ett skott …

När Tilda väl tagit sig in i huset finner hon inte bara sin kollega skadad utan gör också en fasansfull upptäckt på övervåningen. I sovrummet ligger ett äldre par där mannen tycks ha legat död i flera veckor, medan kvinnan mördats alldeles nyligen …

Under sin konvalescens kommer Amor i kontakt med Tildas släkting Gerlof. Den gamle skepparen inser att den ensligt belägna gården ute på Svanudden ligger alldeles intill platsen för ett av andra världskrigets hemliga försvarsprojekt. Och snart går det upp för honom att de gåtfulla dödsfall som ägde rum på ön den heta krigssommaren 1940 är långt ifrån glömda. En mördare från det förgångna är fortfarande ostraffad. Och beredd att slå till igen …