En dag är Sasha försvunnen. Ellen är först inte orolig, hon har säkert bara hittat på något efter jobbet. De känner varandra sedan många år och delar lägenhet i centrala London. Inte ens när Sachas pojkvän dyker upp och berättar om hur hon den senaste tiden ljugit om var hon varit och varit lite hemlig, blir Ellen bekymrad. Hon ringer Sasha, men telefonsvararen går igång direkt. Hon ringer igen. Samma sak. Telefonen har säkert laddat ur, tröstar hon sig med. Sasha kommer snart att komma hem, lukta vin och cigaretter, sluddra lite och så ska de sitta där och prata till långt in på natten, så som de brukar. Ellen tränger bort alla oroande tankar och rösten som tvingar sig på.

Tänk om han är tillbaka? Tänk om han har tröttnat på sitt nya liv i Skottland? Tänk om han bara har låtit tiden gå för att invagga oss i falsk säkerhet? Väntat på att någon av oss ska sänka garden och göra ett misstag? Tänk om han väntade på henne utanför jobbet? Tänk om han följde efter henne, trängde in henne i ett mörkt hörn och slängde in henne i en bil?
Det är nu tio år sedan Daniel Monkton dömdes till ett tioårigt fängelsestraff. Tänk om han är tillbaka för att hämnas?
Ellen minns dagen när familjen Monkton flyttade in i grannhuset, året var 2005. Flickan Sasha, hade en sådan utstrålning, och hon och Ellen blev så småningom bästa vänner. Ellen välkomnades in i den musikaliska och bohemiska familjen, så olik hennes egen. Inte kunde Ellen ana att Sasha redan då dolde en mörk hemlighet …
Så kom den där nyårsaftonen. De mörka minnena sköljer över Ellen.
Hon inser snart att det som hände den där ödesdigra kvällen för 12 år sedan kan innebära livsfara både för henne och för Sasha. Ellen måste konfrontera det förflutna och samtidigt ifrågasätta hur väl hon egentligen känner sin bästa vän …