Barnsköterskan

Ruby vaknar med ett ryck av en avlägsen tågvissla. När hon lämnade London hade det varit en varm sommardag, men nu kryper kvällskylan in genom tågkupéns fönster och den får henne att huttra till.
Så gott det går försöker hon snygga till sig genom att använda spegelbilden i det mörka fönstret, nålar upp hårslingor och knäpper kappan. När tåget saktar in vid perrongen, är det bara hon som kliver av. Mörkret är kompakt, förutom två små lyktor och i skenet av den ena ser hon en man närma sig. Han är välklädd och har ett varmt handslag när han hälsar henne välkommen till familjen England. Det visar sig att det är mr England själv som kommit för att möta henne, vilket hon tycker är lite udda. Paret England är välbeställda, men av någon anledning verkar de ha ovanligt lite tjänstefolk?

Livet på landet är något helt annat än livet i storstaden. Landskapet är som taget ur en saga och sommargrönskan brer ut sig över de branta markerna med ormbunkar, och här och var gömmer sig lömska skrevor och silvriga vattenfall. Barnen är inte vana att få vara ute i naturen och blir glada och upplivade av att få gå på dagliga promenader med sin nya barnsköterska. Ruby ger sig hän åt sitt nya uppdrag och städar ur barnkammaren ordentligt vilket inte gjorts på länge och alla uppskattar hennes närvaro. Men det finns vissa undantag …

Lika omtänksam och livfull som mr England är, lika märkligt tillbakadragen är hans vackra och mystiska fru Lilian. Ruby märker att hon dras in i deras spel, och det är inte bara det mörka, kusliga huset som ger henne kalla kårar. Varför ber mr England henne att låsa barnkammaren från insidan om natten? Samtidigt bär Ruby själv på väl bevarade hemligheter från sitt förflutna …