Bli snäll igen

Det är en vanlig morgon och Henning klär på sig. Han har köpt en ny kostym – med kortbyxor. I affären kändes det så bra när expediten (en ganska ung assistent) sa att han klädde i den. Han har glatt sig åt att cykla i kortbyxor, och komma in på kontoret som en annan – ny – man. Men nu tittar han sig i spegeln och blir rädd. Kortbyxorna gör något med honom, något som inte är bra. Överkroppen ser okej ut, men de korta byxorna med hans nakna håriga ben får honom att se ut som en förvuxen spindel.

Men det är för sent att byta om nu. Henning hoppar upp på cykeln och tänker att det faktiskt är skönt med vinden mot de nakna benen. Att det nog inte är så farligt. Han ser iögonfallande avklädd ut men så länge cykeln håller god fart är det ingen som tittar på honom.

Det är först när han stiger av cykeln utanför kontoret som han känner hur han verkligen ser ut. Han har nya skor också, som är lite klumpigare och bredare än de han brukar ha. Han smiter in i hissen och undviker att se sig i spegeln. Han är inte sig själv – och han hade trott att det skulle kännas befriande – men det känns bara obekvämt.

Ansiktena vänds förvånat mot honom när han går genom kontorslandskapet. Han går fort och skäms över sina nakna knän och de uppseendeväckande skorna. Varför valde han dem? Musse Pigg-skor är det någon som kallar dem senare på dagen.

Men då har Henning redan slungats ut i en tillvaro av ovisshet. Plötsligt är han inte bara en frånskild man som sover ensam på diagonalen i en för bred dubbelsäng, med en kropp som längtar så mycket efter beröring att frisörbesöken var sjätte vecka är pinsamt viktiga. Han har också blivit av med jobbet och skrikit ”jävla kärring” åt en oskyldig kvinna i blommig klänning.

Det är dags att se sig själv i vitögat – och försöka bli den man han vill vara. Även om det innebär att han måste sluta förälska sig i kvinnor …