Jag hade så mycket

Monika, 27 år, står i lärarrummet på skolan där hon jobbar. Hon och hennes sambo Öystein har bestämt sig för att buda på ett hus tillsammans. Precis när hon avslutat samtalet med honom ringer telefonen igen. Det är hennes före detta älskare - den mycket äldre och gifte litteraturprofessorn Roar som alltid haft en särskild plats hos henne.
”Det är Roar. Jag står utanför, du måste komma ut annars kommer jag in”, säger han och det hotliknande får huden över hela kroppen att dra ihop sig i en rysning, och en ström av värme söker sig mot skrevet.
”Jag kommer om fem minuter”, svarar Monika.
Hon har nyligen fått missfall, efter att för första gången i sitt liv tänkt att hon skulle vilja bilda familj. Men det räcker med att Roar ringer för att hon ska se alla fläckar hos Öystein – hans jobbiga syster, gardinerna hans mamma valt och hans son Ulrik. Är det verkligen det liv hon vill leva? När var hon ens kåt senast? Nä, hon kan inte leva med Öystein.
Vi får följa Monika från början av 1970-talet till 2018. Där hennes systrar väljer trygghet drivs Monika av en längtan efter frihet. Hon vill alltid ha mer och byter ständigt karriär, livsstil och relationer. När Monika är i 50-årsåldern ser hon tillbaka på sitt liv: Hur har hon levt? Ville hon bara ha vad andra ville ha, utan att tänka på om det var något hon ville?
En tankeväckande roman om längtan efter mening och passion, och känslan av att man kanske varken vill eller kan höra ihop med någon.