Kära Barbro

Gästerna droppar in mellan tre och halv fyra och det bjuds på bubbel och Pommac.  Barbro hade inte angivit någon klädkod på inbjudan till firandet av hennes 55-årsdag så de flesta kommer i enkla sommarkläder, men några har faktiskt klätt upp sig. Själv bytte hon strax innan de kom från en svart trikåklänning som fick henne att se gammal och tråkig ut (tyckte hon själv i alla fall) till en veckad kjol med en urringad benvit jumper med holkärm.

Stämningen är på topp redan från början så att hon fick klappa i händerna flera gånger för att få sina gäster att ta för sig av den fantastiska fisk- och skaldjursbuffén. Efter bara några minuter tar den blyga dottern Lisa rodnande till orda och hyllar sin konstnärliga och kreativa mamma. Man skålar och flera tal hålls. Till Barbros förvåning klingar även den strulige sonen William i glaset: ”Kära mamma. Livet kan vara en dans på rosor, men tänk på att det gör ont att trampa på taggarna.” Stämningen dämpas efter de orden, men när en av gästerna utbryter: ”Man får väl ha skor på sig i alla fall” hörs i alla fall spridda fniss.  Ja, till och med maken, läkaren Gustaf, drar på munnen …

Men Barbro saknar sin syster Mona mer än hon vill erkänna. Systern som blev kvar på Mallorca efter semesterveckan de hade tillbringat tillsammans där. Mona som blev förälskad  efter att ha träffat en man och som vägrade åka hem. Men hon skriver i alla fall flera och långa brev till Barbro, ljusa och detaljrika skildringar av den idylliska tillvaron med den nya kärleken, den snälle och omtänksamme Albert. Allt de gör och upplever. Hur tacksam hon är att Barbro fick henne att åka iväg trots att hon först inte ville. Om skilsmässan som hon försöker genomföra via nätet. Om att hon inte kommer till Sverige förrän i september, vilket gör Barbro besviken. De skulle inte ses på flera månader. Breven väcker en rastlöshet och oroliga tankar hos Barbro där hon går omkring ensam i sitt stora hus vid havet och försöker träna eller städa bort ångesten.  Kanske kan hon få med sig sin motvillige man och åka iväg och hälsa på systern på Mallorca? Men han vill helst bara vara hemma i huset på sin semester. Kanske kan hon förmå honom att åka senare?  Hon vill så gärna förlåta hans tidigare otroheter och älska honom, men kan hon?

Och så har de båda bekymmer för sina gamla och sjukliga föräldrar, Gustafs Adde och Ingrid som jämt påkallar uppmärksamhet och Barbros krävande, grälsjuka 90-åriga mamma … Men en dag får hon ett telefonsamtal från hemmet där hon befinner sig, mamman vill varken äta eller dricka och inte heller ta sina mediciner. Det var länge sedan hon fick besök.

Ångesten griper tag i Barbro när hon inser att hon måste ta sig till Stockholm, det finns ingen återvändo …