Nej och åter nej

Som en kopp varm, svart och välgörande espresso

I tjugofem år har Ingrid och Jan varit gifta och det mesta sker vid det här laget på rutin. Så vad gör man i ett sådant läge? Det här är en uppfriskande ärlig och underhållande beskrivning av medelålderns och förälskelsens olika faser och fasor.

Efter tjugofem års äktenskap har de det skapligt tillsammans, Ingrid och Jan. De kan varandra utan och innan. Tror de. Men när de vuxna sönerna, som fortfarande bor hemma och dessutom beter sig som bortskämda hotellgäster, äntligen börjar prata om att flytta ut, ser Ingrid en chans till förändring i livet. Hon är lärare och trött på både kolleger och elever. Hon vill sälja villan, flytta till lägenhet i stan. Gå på teater och äta ute. Slippa ta ansvar för allt och alla hela tiden. Men Jan har helt andra planer. Hans nya liv har redan börjat. Helt oväntat har han blivit befordrad till departementschef och på kontoret finns också den tjugo år yngre Hanne. Hon är kul, frispråkig och hon verkar, märkligt nog, rätt förtjust i Jan.

Hanne är 35 år och har alltid varit en rastlös själ med anknytningsproblem. Nu försvinner hennes väninnor, en efter en. De köper villor utanför stan, blir gravida. Själv bor hon kvar i sin bohemiska etta men känner att lättheten som funnits där håller på att bytas ut mot något tyngre. Så den (till att börja med i alla fall) stadiga kärleksaffären med den gifte Jan får henne att må bra.

Kring dessa tre människor kretsar Nina Lykkes väldigt underhållande och skoningslöst pricksäkra roman. Här finns mycket igenkänning, mycket svärta och det är inte tillrättalagt någonstans!