Swing time

Zadie Smith tog miljontals läsare med storm i början av 2000-talet med romanerna Vita tänder (2001) och Om skönhet (2006). Nu är hon tillbaka och lyckas väva in så mycket i den här väldigt mänskliga berättelsen om vänskap, musik, tillkortakommanden och längtan efter samhörighet.

Två flickor växer upp tillsammans i de ruffiga kvarteren i nordvästra London under 80-talet. Båda drömmer om att bli dansare och de dras till varandra fast de på många sätt är varandras motsatser. Tracey är en naturbegåvning och dansar som en gud medan huvudpersonen är plattfot och ganska snart inser att hon aldrig kommer att bli en ”riktig” dansare. Tracey har alltid övertaget i deras relation och i hennes rum finns ett myller av billiga plastleksaker, rosa tyll och annat krafs som huvudpersonens mamma skulle kalla ”dålig smak”. Huvudpersonen (som är den namnlösa berättaren) är mer av en tänkare. Hon växer upp under helt andra förhållanden med en svart intellektuell mamma som tycker att Tracey verkar vara ett dåligt inflytande. När flickorna är drygt 20 år händer något som raserar deras vänskap för alltid, men de kan ändå inte riktigt släppa taget om varandra …

I den här efterlängtade romanen rör sig Zadie Smith obehindrat mellan olika miljöer och vi får följa huvudpersonen när hon får ett drömjobb som är det absolut coolaste som många i hennes generation skulle kunna tänka sig: hon blir assistent åt en världsstjärna (som påminner mycket om 80-talsikonen Madonna), vilket innebär att hon får resa och se hela världen men samtidigt känner hon sig ganska låst och ofri mitt i allt det glamorösa. Successivt tappar hon kontakten med sina vänner, sin familj och även sig själv. Under tio år lever hon ett rotlöst liv där hon hela tiden längtar tillbaka till något slags ursprung, men hur hon ska hitta dit? Och vad är det egentligen hon söker?