Författarmöten

Johan Theorin: "Stugorna var ett sätt att bearbeta barndomsrädslor"

Redaktionen 1 september 2025

Johan Theorin är tillbaka med ny kuslig spänning. I Stugorna hamnar vi i en övergiven stugby med mörka hemligheter i Smålands skogar. För Månadens Bok berättar han om sin dolda talang, varför han skriver spökhistorier och varför han skrev Stugorna.

Hur fick du idén till Stugorna?

- När jag var liten hyrde vi en stuga i en stugby med rad efter rad av liknande små röda hus, och att gå in bland dem var som att vandra i en labyrint. Jag gick vilse ibland när det var mörkt, det var kusligt. En annan upplevelse var när vi skulle åka från Göteborg till Öland och fick motorstopp eller punktering mitt i Smålands granskog, och jag minns att jag stod i kolmörkret och hörde prasslade och knakade ljud bland träden. Så att skriva Stugorna var nog ett sätt att bearbeta olika barndomsrädslor.

Hur skulle du beskriva romanen?

- Den handlar om en gammal stugby vid Råsjön i Småland som står tom men ändå får några besökare sent i oktober, när en storm dragit in: en av dem är Ranja Lindgren som är en 25-årig assistent ditskickad av bolagets förmögne ägare för att titta till hans herrgård efter stormen. En annan är 40-årige Richard Lanner som just har kapat åt sig miljoner i ett vägrån och gömmer sig med sitt gäng vid Råsjön. Inga av dem känner till vad som hänt många år tidigare i stugbyn – men det gör en annan person som kommer dit samma helg, 33-åriga Pernilla Ståhl, som vet att det som finns bland stugorna kommer att söka upp henne om hon inte tar itu med det. Alla personer i romanen möter ondska i stugbyn och tvingas kämpa mot den.

Ibland under skrivandet tänkte jag mig Stugorna som en ny variant av de gamla vilda folksagorna om rövare, bönder, tjänstefolk och godsherrar. Berättelsen handlar om moderna människor med bilar och datorer, men deras svårigheter och rädslor är desamma som förr.

Varför valde du att förlägga handlingen till Smålands mörka skogar under Allhelgonahelgen?

- Helger har alltid haft en magisk aura omkring sig. Allting stillnar då, och förr trodde man att oknytt kom fram då och att gränsen mellan de döda och levande suddades ut. Ett annat namn på Allhelgonadagen är ju Alla själars dag och Stugorna handlar om olika utsatta själar, så jag tyckte just den helgen var passande.

"Spökhistorier handlar för mig om stora frågor och stormiga känslor, liv och död och kärlek och sorg."

Vilken var största utmaningen med att skriva Stugorna?

- Det var lika lätt och svårt som det varit att skriva alla romaner, det är alltid en känslomässig bergochdal-bana. Ibland kommer de rätta orden rinnande och det är bara att dras med i dramat och beskriva allt intressant som romanfigurerna har för sig. Då är det fantastiskt lätt. Men romanskrivande är som långlopp, efter någon mil från starten kan det plötsligt kännas tungt i benen och att de rätta orden inte alls kommer. Det enda som gäller då är att kämpa på tills allt flyter på igen.

Vilka likheter finns mellan din nya spänningsroman och dina tidigare böcker i Ölandssviten?

- De handlar allihop om olika sorters brott. Om förbrytelser i det förflutna som påverkar romanens personer i nutiden. Och så är miljön och atmosfären lika viktiga i alla romanerna, även om jag har bytt från Ölands öppna vidder den här gången till Smålands mörka skogar.

Ja, både Öland och naturen har haft en betydande plats i dina spänningsromaner. Vad betyder Öland och naturen för dig?

- Ölands stränder och öppna marker var en perfekt lekplats när jag växte upp. Det fanns inga tv-apparater i min mormor och morfars stuga, så jag och mina kompisar i grannhusen var ute från morgon till sen kväll. Och platser där vi har lekt mycket som barn får en speciell magi. ”Den dungen är mig kär, min barndom susar där”, som Gustaf Fröding har skrivit i en dikt, jag förstår precis vad han menar.

"I det läget är jag vidskeplig..."

Dina romaner har ofta övernaturliga inslag. Har du själv varit med om något spöklikt eller oförklarligt?

- Att jag skriver spökhistorier skyller jag på släkten. Själv har jag faktiskt aldrig varit med om något som jag sett som övernaturligt eller oförklarligt, men jag har släktingar och vänner som berättat att de har gjort det. Mina öländska släktingar upplevde rätt ofta varsel och järtecken, och min morfars farfar Carl Gerlofsson mötte på 1800-talet en död sjöman på en ölandsstrand som ropade till honom innan han plötsligt försvann spårlöst vid vattnet. Allt det här fick jag höra om som liten och det gav inspiration till mina berättelser. Rent allmänt är det spännande att skriva och läsa spökhistorier, för mig handlar de om stora frågor och stormiga känslor, om liv och död och kärlek och sorg.

Tror du på spöken eller är du tex vidskeplig?

- Jag är helt öppen för att det finns saker vi inte kan förklara, och sansade människors upplevelser av vad som verkar vara spökerier är en av dem. Och vidskeplig är jag ibland; vi tar en tur varje sommar med vår båt till den beryktade ön Blå Jungfrun mellan Småland och Öland, en stor rund granitklippa där det ligger massor av vackra vattenpolerade stenar på stränderna, men också sägs att den som tar med sig någon av dem från ön drabbas av en förbannelse. I det läget är jag vidskeplig för jag skulle aldrig ta med en sten från Blå jungfrun, hur vacker den än var.

Du är både intresserad av historia och mysterier, vilket märks i ditt skrivande. Vilket tycker du är det mest intressanta historiska mysteriet?

- Grundmysteriet måste ju vara the Big Bang, alltså universums födelse och hur det gick till, vilket i förlängningen gäller frågan om varför vi alla är här. Men det finns gott om närliggande mysterier, till exempel skulle jag gärna vilja veta vem som brände ner Borgholms badrestaurang på 1970-talet. Det är bara en av flera mystiska eldsvådor på Öland, men jag var liten då och minns just den branden starkt.

Vad gör du när du inte skriver böcker?

- Jag åker tåg, seglar båt, joggar längs vatten, funderar över mysterier, kryddar brännvin, bakar bröd och försöker minst en gång om året göra en middag med öländska kroppkakor utan att de kokar sönder.

Om Stugorna var en drink, vilken skulle den vara?

- Hm … Kanske iskallt brännvin kryddat med färska tallbarr från Småland? Eller bara ett glas vitaminrik lingonsaft.

Om Stugorna blir film, vilka vill du se i huvudrollerna?

- Bra fråga! Jag kan inte välja bland Sveriges alla duktiga aktörer, så jag går direkt på Hollywood: min rollista är Hugh Jackman som rånaren Richard, Leo Di Caprio som miljardären William Malm, Scarlett Johansson som Pernilla Ståhl och Saoirse Ronan som Ranja Lindgren.

Skriver du redan på något nytt?

- Ja, jag har börjat på en ny ölandsroman, den sjunde i sviten, för att se hur det går för min gamle detektiv Gerlof och polisinspektören Tilda Davidsson.