När enstaka flingor börjar singla genom luften samtidigt som vinden tilltar bestämmer sig Kamilla för att det får räcka med ett varv i skidspåret. Hon har nästan hunnit ifatt sin hund när han plötsligt tar ett språng ut i djupsnön. Och när hon väl är framme ser hon vad han grävt fram. Hon skriker rakt ut och skrämmer både sig själv och hunden medan hon tittar ner på ett blekt, grått ansikte, täckt av iskristaller. Efter att ha lugnat sig något drar Kamilla fram mobilen ur midjebältet och larmar.

”En person har hittats avliden vid Resebro mosse.” Maria Dahlén, chef för utredarna inom grova brott vid Norrköpingspolisen, har knackat på dörren till morgonmötet och bett att få tala med kommissarie Charlie Graff. Och snart sitter Charlie och kollegan Hanna Yilmas i bilen på väg till fyndplatsen, en mosse invid gamla Stockholmsvägen.

Charlie och Hanna studerar den stelfrusna kroppen inne i teknikernas tält. Mannen är i femtioårsåldern. Han bär en blodig skjorta med uppkavlade ärmar och kostymbyxor dränkta i blod. På fötterna har han exklusiva boots. Men teknikerna har inte hittat några ID-handlingar. Det enda som kanske kan hjälpa dem med identifieringen är en klackring på höger hand.

Kan mordet vara rituellt, fyndplatsen är trots allt en gammal offermosse? Charlie och hennes partner, den före detta främlingslegionären Johan Nijpels, följer snabbt det religiöst laddade spåret. Men snart visar det sig att offret har levt ett dubbelliv.

Det alltmer utmanande fallet leder Charlie till hemliga nätverk, destruktiva sexuella relationer och ett behandlingshem på det ödsliga Vikbolandet. Och frågan är var gränsen går mellan offer och förövare …?