Under natten till Lucia 1897 bäddas Stockholm in i ett fluffigt snötäcke som får hela staden att se ut som ett handmålat julkort. Fredrika pulsar fram i snön på väg mot sin detektivbyrå i en liten källarlokal på Södermalm. Kylan biter i tårna fast hon har både ullstrumpor och pälsfoder i kängorna. Hon passar på att ta en sväng förbi gammelmorbror August Molinder och medan hon värmer sina djupfrusna fötter intill kakelugnen i hans våning på Hornsgatan, berättar han att han har ett uppdrag åt henne. En avlägsen släkting i Dalarna vid namn Smis Anders är övertygad om att hans dotter är i fara men har ingen möjlighet att få tag i henne. Kan Fredrika undersöka hur det står till med flickan och lugna den oroade fadern?

På kvällen, medan hela staden förbereder sig inför den stundande julen och nordanvinden viner i skorstenarna, samlas en grupp kvinnor hemma hos Olga Laurell för att ha syjunta. Vännerna Fredrika, Hildur och Edit är också där och en sådan här mörk vinterkväll gled samtalen gärna in på skrock och gamla berättelser från förr. Lucianatten kallades för årets farligaste natt, och även om Fredrika inte är så vidskepligt lagd, minns hon något som Smis Anders sagt till morbror August om årsgången förra julen, när han i en vision sett sin dotter utan huvud. Enligt folktron betydde det att hon skulle dö i år ...

När Oscar, Olgas son som är poliskonstapel, dyker upp under kvällen nämner Fredrika den sextonåriga flickans namn, Smis Ida Andersdotter. Oscar blir alldeles blek och berättar att hon anmälts försvunnen från Skansen under dagen. Smis Ida är årets Lucia och kom aldrig hem efter att ha lussat på Hamburger Börs kvällen innan. Fredrika och de andra kvinnorna på Krukmakargatan anar att det ligger mer bakom försvinnandet än detektivkonstaplarna tror. Sökandet efter den försvunna dalkullan leder dem till mörka hemligheter, brustna löften och ond bråd död.