Cykeln kraschade mot fronten och kroppen slungades upp mot vindrutan. Smällen var dov. Henrik hade inte en chans där han kom körandes på den smala byvägen i kolmörker och cyklisten dök upp från ingenstans. Vad gjorde människan ute mitt i natten i slutet av oktober? Henrik höll hastighetsbegränsningen, det var han noga med. När han upptäckte gestalten girade han, men inte tillräckligt ... Han ställde sig på bromsen, men för sent. Hur många promille hade han i blodet? Han kom direkt från personalfesten och hade väl fått i sig en del. Men han hade känt sig spiknykter när han satte sig i bilen för att köra hem. Medvetet hade han valt byvägen förbi kyrkan i någon förhoppning om att slippa bli sedd, att undvika att fastna i någon poliskontroll. Varför hade han tagit den vägen …? Henrik förbannar sig själv. Men han är också säker på att cykeln saknade baklyse och reflex. Han hade inte haft chans att upptäcka den. Det fanns väl ingen som sett olyckan? Då borde ljus ha tänts och folk kommit springandes.

Allt är tyst och stilla. När kroppen återfått rörelseförmågan kliver Henrik ur bilen. Han ser bromsspåren, han borde ha bromsat innan han krockade, inte efter. Men det var ju inte hans fel att någon kom cyklandes mitt på vägen? Han kliver fram till den livlöse mannen. Ser det fårade ansiktet, två uppspärrade ögon. En gammal man.

Illamåendet river i magen. Han har kört ihjäl en människa. Om några timmar ska han gå ut med hunden och köra barnen till förskolan. Vad ska han ta sig till …? Så tar Henrik ett ödesdigert beslut … Något som kommer att förändra hans liv för alltid. Mannen och cykeln måste försvinna.

Men det finns någon därute som har sett allt … Nattvandrarens oro och tungsinne har drivit honom ut på vägarna. Det han bevittnat ger plötsligt hans liv en mening.

Snart är Henriks hela tillvaro hotad. Familjen, jobbet, karriären, vännerna. Allt han håller kärt.