Utifrån ser det gamla biografhuset inte mycket ut för världen, men när man kliver in i den pampiga foajén får man känslan av att kliva in i en svunnen värld. Gamla affischer pryder väggarna och just idag är det febrig stämning därinne. Teatersällskapet har genrep i biosalongen, och det är inte bara premiärnerverna som spökar. Skådespelarna har brutit för matrast och försvunnit åt olika håll, medan pjäsens författare sitter på balkongen inne i salongen och grälar med regissören. Det har länge funnits en spänning mellan dem, och författaren styr hela teatersällskapet med järnhand.

När folk börjar droppa in igen efter matrasten, gör någon i ensemblen en fasansfull upptäckt. Den högt uppburne författaren och ortens största kändis, Hrólfur Kristjánsson, ligger död vid slutet av trappan.

Ari, den nybakade och nyinflyttade polisen från storstaden, och den luttrade lokalpolisen Tómas, är snart på plats. Dödsfallet kommer garanterat bli en förstasidesnyhet, och det var uppenbart att Hrólfur hade druckit en del från sin lilla plunta som han alltid hade i rockfickan. När Ari påpekar att det ser ut som att han ramlat baklänges, kanske var det inte en olycka, biter Tómas ifrån ordentligt och svarar att i ett litet samhälle är deras roll så mycket mer än att bara vara poliser. Ari är inte lika benägen att se mellan fingrarna, men även han har svårt att hålla sig helt neutral för bland de misstänkta finns hans vackra pianolärarinna Ugla som hade en speciell och nära relation med Hrólfur ...