Höghusen, Minneapolis, 2016. Det sitter en man med gevär vid ett öppet fönster på sjätte våningen. Han väntar. Riktar blicken genom kikarsiktet och placerar hårkorset mitt på dörren till Hus 3. När den öppnas och en fet man med guldsmycken visar sig trycker skytten in avtryckaren. Han tänker han på sin fru och sina barn när mannen långt där nere faller ihop.

Kriminalinspektör Bob Oz plockar ner Kojaklampan från biltaket och svänger in mellan höghusen. Han har kört direkt från baren, där han tillbringar det mesta av sin tid sedan Alice slängde ut honom. Bartendern Liza sätter tydliga gränser för deras ”vänskap” men ser också att det finns något annat bakom Bobs skitstövel-fasad.

Det står en uniformerad polisassistent vid höghusen och vaktar kroppen på marken. När Bob böjer sig ner och använder en penna för att räkna ut var skottet kom ifrån hajar assistenten till inför mordutredaren spritandedräkt.

Någon timme senare har SWAT-teamet stormat höghuset mitt emot, på Bobs begäran och utan godkänd husrannsakan. Allt de hittar är en tom lägenhet och några använda insulinsprutor. Enligt den äldre grannkvinnan var mannen som bodde där hjälpsam men tystlåten. Hans katt dog nyligen och hon tipsade honom då om en konservator som kan stoppa upp husdjur.

Spåren är snåriga och det är bara en polisman utan eget liv som orkar följa dem. Ett leder mot en man med en tatuering av en varg, en ensam mördare.

Samtidigt rämnar Bobs liv än mer. Snart är han inte bara en man som förlorat sin fru utan även sitt jobb. Men Bob ger inte upp. Han fortsätter utredningen på egen hand, driven av magkänsla och ilska.

När fler kroppar hittas står det snart klart att det finns någon som håller i trådarna – en dockmästare som verkar i det fördolda. Men vem?