Det är en vårdag 2016 och den är i det närmaste perfekt. Framför Drottning Elizabeth II, ovan trädtopparna i parken, glimrar slottet Windsor i solljuset. Drottningen gör halt på hästryggen för att beundra synen. Efter att ha levt i åttionio år känner hon fortfarande förundran. Ingenting gör så gott för själen som en solig förmiddag på engelska landsbygden och av alla drottningens residens så är detta hennes favorit. Det är här hon planerar att vara för att förbereda inför sin stundande 90-årsdag.

På det här avståndet ser slottet helt obekymrat ut, avspänt och i halvslummer. Men det är det inte. Innanför de stadiga väggarna håller säkert femhundra personer på med olika sysslor. Det är som en hel by, en effektiv sådan och Drottningen tycker om att tänka på dem allesammans, från hovfuriren som håller koll på räkenskaperna, till de kammarjungfrur som bäddar sängarna efter gårdagskvällens lilla soaré.

Märkligt nog är det just efter den lilla bjudningen som det nu vilar en skugga över hela slottet Windsor. En av de medverkande har nämligen hittats död på sitt rum nu på morgonkvisten. Drottningen träffade honom under tillställningen. Hon till och med dansade med honom en stund. En ung ryss som anlitats för att spela piano. Så begåvad, så charmig. Men nu alltså, död.

Allt pekar på att den unge ryske pianisten hängt sig i sin slips, men Windsorknuten på slipsen får MI5 att fatta misstankar. Naturligtvis lämnar Drottningen undersökningen till dem – åtminstone tills hon noterar att de är helt fel ute …

Med hjälp av sin relativt nyanställda, unga, biträdande privatsekreterare Rozie Oshodi, börjar Drottningen själv nysta i fallet. I största hemlighet, förstås. Och snart är de båda kvicktänkta kvinnorna något på spåren …