Vad har pojkarna varit med om? Krimdebut av kritikerhyllad författare!

Under en kylig valborgshelg försvinner fyra nioåriga pojkar i Stockholmsområdet. Några dagar senare dyker pojkarna plötsligt upp igen, men vägrar till sina föräldrars förtvivlan berätta vad de varit med om. Polischefen menar att fallet är löst, men kriminalinspektör Defne Isik misstänker att något är fruktansvärt fel …

MINNS DU MIG? JAG MINNS DIG.

Det senaste brevet bränner i kavajfickan. Ett A4-ark, vikt två gånger så att vecken bildar ett kors. En enda mening mitt på sidan:

KLOCKORNA KLÄMTAR

Det är det fjärde brevet sedan i vintras. Men just det här fick honom att tappa brevkniven.

Någon vet vem han egentligen är. 

Drottningholm. En iskall vind ilar genom träden i slottsparken. När familjen kommer fram till labyrinten springer hunden Mimi och nioåriga Axel före. Sara kan inte låta bli att le när hon ser sin sons kalufs lyfta i vinden. Trots att han blivit allt svårare att få ut ur huset så kan han fortfarande lockas till lek om han bara får en chans att släppa mobilen. Gång på gång springer han före och kryper ihop runt ett hörn, lurpassar tills någon i familjen är nära nog för att han ska hoppa fram och skrämmas.

Sara lägger en arm om tonårsdottern och funderar på om de ska köpa med sig något färdiglagat på vägen hem. Efter en stund inser hon att det är alldeles för tyst omkring dem. Var har hunden och Axel tagit vägen? Hon går ett varv i labyrinten och ropar. Så ännu ett varv. Då rör det sig äntligen i buskarna. Sara andas ut med en förmaning på läpparna precis innan tiken kommer farande. ”Var har du Axel då?”, säger Sara och stryker hunden över huvudet. Hon hör själv att rösten darrar.

”Vi letar alltså efter en nioårig pojke. Mellanblont hår, melerade ögon, 136 cm lång.”  Defne nickar. Det resliga befälet vid piketbilen i slottsparken får henne att känna sig som ett barn med hakan i vädret, inte som en luttrad kriminalinspektör vid roteln för Grova brott. Med ett stygn av dåligt samvete tänker hon att det kanske ändå hade varit bra att ta med sig den nya kollegan. Men hon står inte ut med Joel Andreasson. Som före detta militär påminner han om allt det som fick henne att hoppa av Officersprogrammet och söka till Polisutbildningen i stället.

Polishuset. Joel känner ångesten komma krypande. Efter sin tid i krigshärdarna lider han av minnesbilder som får kallsvetten att bryta fram. Det enda som fungerar är att tänka på barndomens golden retriever, hur det kändes att stryka händerna över hennes lena päls.

Han anar att kollegan Defne ogillar honom, även om han inte förstår varför. Joel suckar. Det är bäst att sätta sig in i det nya fallet med den försvunna pojken – även om Defne verkar göra allt för att hålla honom utanför.

Drottningholm. Det iskalla regnet vräker ner över Defnes hår. Enligt mobilens vädertjänst ska det bli minusgrader till natten. De måste hitta pojken.

Men i stället försvinner snart tre pojkar till …

En kropp hittas – sönderpickad av korpar ...

I en avlägsen dal på den isländska landsbygden hittas en kropp söndersliten av korpar. Brottsutredaren Hildur Rúnarsdóttir hör ett märkligt ljud i vinden, och en detalj får henne att misstänka mord. Med hjälp av sin moster Tinna följer hon spår bakåt i tiden – till en gärningsman Hildur en gång mött. Och till sin familjs allra sista hemlighet …

September 2023, Stykkishólmur. Solen är på väg ner när Paula stannar till på berget. Långt där nedanför glittrar havet bortom byn, och i dalen syns förstenad lava från utbrott för tusentals år sedan.

Den gångna sommaren har varit den värsta i Paulas liv. När minnesbilderna kommer över henne blundar hon hårt. Allt är tyst och hon hör bara sin egen andhämtning. Under hela vandringen har hon inte mött en enda människa.

Paula tar av sig ryggsäcken och ställer upp kamerastativet. När man fotograferar i skymning krävs särskild försiktighet, och hon väljer sin mest ljuskänsliga lins. Enligt väderleksprognosen ska det bli norrsken idag, och sådant gillar kunderna. Jobbet går i alla fall bra, även om allt annat i hennes liv har blivit en mardröm.

Ett stycke längre ner kommer en sten i rullning. Berget är poröst och det händer ofta att lösa stenar ger sig i väg. Ändå rätar Paula på ryggen och lyssnar. Men inget annat hörs. Norrskenet brer ut sig över himlen och de svagt gröna skiftningarna blir allt mörkare. Snart syns också de mer ovanliga röda nyanserna. Bilderna kommer bli fantastiska!

Då hörs ännu en sten som rullar nedför sluttningen. Paula ser sig om över axeln men kan inte urskilja något i mörkret. Hon flyttar stativet någon meter för att få med månen som speglar sig i havet. Då skär en röst genom tystnaden:

”Jag hittade dig till slut.”

September 2023, Strandir. Fåren tar sig nedför bergssluttningen som ett långt, smalt band som ibland suddas ut av dimmoln. Brottsutredare Hildur Rúnarsdóttir lägger undan kikaren och startar fyrhjulingen. Insamlandet av får är ett lagarbete som upprepas varje höst, och Hildur ser det som sin medborgerliga plikt att delta.

”Hildur, är du inom hörhåll? Ta dig hit så fort du kan!” En skrällande mansröst hörs plötsligt ur kommunikationsradion. Det är fårbonden som är vald till årets fjällkung och ansvarig för insamlandet. Hildur blir genast orolig att han skadat sig eller att hästen gått omkull. Men det visar sig vara mycket värre än så.

Korpar cirklar i luften ovanför kroppen. Kvinnan ligger på rygg bland kråkbären i mossan, med ansiktet sönderpickat till oigenkännlighet. Hildur tänker att det är något som inte stämmer. Om kvinnan råkat ramla nerför berget borde hon inte ligga så tillrättalagd.

Någonstans i fjärran hörs plötsligt höga toner, svaga visslingar som låter som någons gråt. Hildur får en obehaglig känsla i magen, och i nästa stund reflekteras en solglimt i ett glashalsband runt kvinnans hals.

Ett eko från långt tillbaka i tiden gör sig påmint, men det ska dröja lång tid innan Hildur lyckas tolka det …