”Ingrids före detta make Georg brukade säga att västernfilmer innehåller världens enklaste intrig. En okänd cowboy rider in i stan, rubbar ordningen, drar därifrån och någonting har förändrats för all framtid. Torkel var en cowboy. Torkel med hatten.”

När Torkel gör entré i lärarrummet händer det något med Ingrid. Han kommer in som en frisk fläkt och känns så levande jämfört med de andra lärarna på skolan. Vacker är han också, med sitt mörklockiga hår och de vida, vinröda mollskinnsbyxor och en lila manchesterjacka över den rutiga skjortan som han bär med en sån självklarhet. Hela han utstrålar äventyr.

Sakta närmar de sig varandra, och till en början tänker hon att det bara är en tillfällig förälskelse. De är så olika, inte minst i ålder. Hon har fyllt 47 och han är 32. Hon som alltid är så sansad, vad är det som får henne att flirta med en så ung man?

Ingrid faller handlöst för Torkel som är öppen, förförisk, omhändertagande och full av 70-talets nya idéer om hur man ska vara och leva. Hon släpper in honom i sin väl inordnade, självständiga tillvaro som hon har byggt upp under många år efter skilsmässan från Georg. Men hennes yngsta dotter Johanna, som precis har tagit studenten, och hennes storebror Tom ser på Torkel med stor misstänksamhet. Vem är denne man som stormat in i deras mammas liv och gjort henne så främmande och förändrad?

Torkel borrar sig liksom in i deras liv och verkar tro att han är den som har uppdraget att frigöra dem alla. Han kallar Ingrid för stel och avstängd, och till viss del håller hon med. Så länge hon kan minnas har hon varit på sin vakt och tryckt undan många av sina känslor. Men vad han väcker i henne kan hon inte riktigt förstå, och hans krav på öppenhet som först kändes lockande, ter sig mer och mer hotfulla …