Halvön Skara, Skotska västkusten, 1931. Iris Blackmore och hennes tre yngre systrar, Rose, Lily och lilla Daisy, sitter ute på udden Rubha Clachan, på stenarna som enligt legenden kallas De fyra systrarna. En gång i tiden var stenstoderna uppresta, men syskonen Blackmore har bara sett dem liggande, ordnade i en halvcirkel mot havet. Det här är deras speciella plats, hit går de för att drömma, viska hemligheter, tjura, skratta och härja. Och ibland, när Iris är ensam, har hon med sig sitt skissblock och tecknar av havet eller Dundonan Castle, som reser sig tvärs över viken och står i skarp kontrast till det moderna hus hennes far låtit bygga.

”Det måste finnas ett annat sätt” säger Rose och går av och an. ”Det gör det inte” Iris vrider på ringen på sitt finger och tänker på löftet hon gav sin mor precis innan hon gick bort. ”Jag måste hitta honom. Jag ska se till att vi håller ihop. Vi kommer att klara oss.”

Men om Iris ska lyckas uppfylla löftet krävs det att hon finner deras morbror. Det sägs att denne charmör har en teplantage på den brittiska ön Ceylon och att han är skyldig Iris mor en stor del av deras gemensamma arv. Pengar som kanske kan rädda systrarna nu när de plötsligt står vid ruinens brant och riskerar att skingras.

Snart befinner sig Iris ombord på oceanångaren Orphea, som sällskapsdam åt den förmögna lady Carsington, en världsvan kvinna, som trots att hon är på väg hem till sin make, gärna ser sig om bland de manliga passagerarna. Men en av männen hon spanat in tycks bara ha ögon för Iris … Eller, vad är han ute efter egentligen?