Märkligt att tänka på den där familjen du har. Ingen standardfamilj för att uttrycka det milt, säger Margrete där hon belåten sitter vid det överlastade matbordet efter att hon och väninnan Torunn har mumsat i sig hemlagade pizza med smakrik chorizo. Medan Torunn svarar att hon är mer fäst vid Christers hundar än vid de där Neshovs-typerna, tar de med sig sina virkningar och sitt vin och går in i köket för att fixa kaffe.

Det blir allt oftare så, att Torunn låter bli att åka hem till Christers ensligt belägna hus däruppe i Maridalen. Istället slocknar hon här i Margretes överbelamrade lägenhet flera gånger i veckan. Christer tycks knappt märka om hon är hemma – för honom är det huvudsaken att hon tar hand om tävlingshundarna på morgonen när han sover efter att ha jobbat halva natten.

På senare tid har Torunn dessutom börjat misstänka att det är någon annan som får hans fulla uppmärksamhet och det gör henne arg. Förbannad, rent ut sagt! Det var ju för Christers skull hon för tre år sedan lämnade gården Neshov utanför Trondheim. Hon svek släkten och lämnade stället för hans skull. Och nu sviker han henne! Eller var det inte så det gick till? Lämnade hon Neshov av någon annan anledning?

Den gamla gården som ligger så vackert invid fjorden står och förfaller. Det är bara Margido, en av Torunns farbröder, som regelbundet tittar förbi. Han är begravningsentreprenör och som den noggranne man han är ser han till att fukten och förfallet inte går alltför hårt åt ladan som han använder som lager för sina kistor. När han ändå är ute och far passar han på att handla godsaker åt den gamle Tormod – som efter att i årtionden ha levt med den mörka familjehemligheten – äntligen tycks ha kommit till ro på Byneslandets äldreboende. Kanske är Tormod nu den ende i familjen Neshov som är till freds med tillvaron?

I Köpenhamn bor Margidos bror, den kreative dekoratören Erlend, tillsammans med sin älskade Krumme. De båda har det mycket gott ställt och har precis börjat vänja sig vid livet som småbarnsföräldrar när ödet slår till med full kraft och deras idylliska tillvaro skakas om i grunden. Plötsligt vet Erlend ingen annan råd än att ta kontakt med familjen i Norge.

När Margido, efter en intensiv dag med personalproblem på begravningsbyrån, äntligen får tid att göra iordning sin varma ostsmörgås, ringer det plötsligt på dörren. Han har bara morgonrocken på sig och tänker naturligtvis inte öppna, men han stänger av spisen och går och kikar i dörrögat. Han får en chock. Torunn! Det är Torunn …