Jag tänker inte åka, säger Lena till sin make Francis Gleeson en söndagsmorgon i januari 1974. Han är polis och har jobbat nattskiftet och nu vill han att hon ska följa med honom och titta på ett hus. Visserligen inser hon också att de inte kan bo hemma hos hennes föräldrar hur länge som helst. Men varför måste huset ligga just i Gillam? Leena tycker att den lilla staden är som en låtsasvärld.

Men Francis har bestämt sig. Han nöter ner Lenas motstånd med sina argument om att hon kan fortsätta jobba eftersom det är så smidigt att ta bussen in till New York. Att hon kan skaffa sig vänner snabbare än någon annan. Att det är gedigna hus från 20-talet.

Francis vet att han inte kan förklara för Lena att det är han som behöver träden och lugnet som motvikt till allt våld han ser på jobbet. Han brukar alltid säga att polisjobbet är bra, något annat behöver hon inte veta.
Men bara ett par veckor efter att Lena och Francis flyttat till Gillam är Lena i nionde veckan och dagarna hon ska fortsätta jobba är därmed räknade.

En månad på dagen efter Francis och Lenas första bröllopsdag föds Natalie. Och snart har hon fått syskon. Först Sarah och därefter lilla Kate.

Hade Francis kunnat sia om framtiden hade han aldrig föreslagit för sin poliskollega Brian Stanhope att köpa grannhuset. För det är när Brian och hans hustru Anne flyttar in på gatan som de verkliga problemen börjar.
Barnen verkar dock inte lägga märke till spänningarna mellan de vuxna.  Istället växer en stark vänskap fram mellan grannbarnen Kate Gleeson och Peter Stanhope. De blir oskiljaktiga och vänskapen växer till en ännu starkare kärlek.

Men något är väldigt fel bakom de välputsade villafasaderna. Och en dag är den våldsamma tragedin ett faktum …