Alla tycker att Julia är för mycket: hennes arbetsgivare, hennes syskon och hennes före detta pojkvän. Hon känner sig utanför i sin egen familj och vet inte riktigt var hon hör hemma. Ett lyckligt barndomsminne som kommer till henne i en dröm får henne att spontant resa till Ven, ön som "såg ut att ha stigit rakt upp ur havet som Poseidon".

På Ven bor Bea och det har hon gjort i hela sitt liv, hon känner sig trygg här. Med havet som omsluter ön, grannarna som inte är allför nära inpå men alltid finns där och med minnena från barndomen. Men sedan dagen då hennes mamma försvann har det funnits något som skavt inom Bea. Så när hon plötsligt hittar ett vykort från sin mamma, skickat från Italien bestämmer hon sig. Nu vill hon äntligen finna svar på varför hennes mamma plötsligt lämnade henne och pappa Max?

Julia anländer till Ven, utan en plan, men med en känsla. Här var hon och hennes föräldrar lyckliga, fortfarande en familj. Kanske var det för impulsivt att åka hit utan att ens ha ett boende bokat? Men hon måste bara hitta platsen för sitt lyckliga minne, sen kan hon åka hem. Men stormen som hotar i fjärran har andra planer. I ett farligt ögonblick mitt i stormens öga möts Julia och Bea och mötet blir starten på en vänskap mellan två sökande kvinnor. Kanske kan de tillsammans söka svaren de så gärna vill finna …?