Norge, nutid. Det är mossa på den gamla stentrappan och även räcket skimrar i grönt. Det gamla kaptenshuset behöver omsorg, konstaterar Juni när hon kliver in och känner de instängda, men välbekanta dofterna. Här ute på ön har hon tillbringat en stor del av sin barndom hos mormor och morfar. Efter att de båda gick bort för tre år sedan är det Lilla som bott i huset, Junis mamma. Nu är Lilla också borta och Juni har kommit för att röja.

Det är ännu tidigt på semestersäsongen och Juni hoppas på att få vara ifred innan sommargästerna tar över ön och hennes man hittar henne. För Juni är också på flykt, undan sitt gamla liv.

Mitt i natten driver oron Juni runt i huset och när hon öppnar ett gammalt skåp i morfars och mormors sovrum hittar hon två små pappaskar. Den ena är fylld med fotografier. I den andra finns broderade näsdukar, morfars flugor och på botten ett tunt kuvert som innehåller ett foto på mormor Tekla som ung. Mot henne lutar sig en yngling i uniform. Det strålar om paret – av glädje och förälskelse. Men örnen på uniformsjackan gör det tydligt att den unge mannen är en tysk soldat.

Norge, juni 1945. Sent på kvällen, strax efter befrielsen, hör Tekla små dunsar på fönsterrutan. Otto har kommit för att ta farväl.

Jag kommer tillbaka och hämtar dig, säger han. Eller … så kan du följa med mig …
Till Tyskland? Nej, det kan inte Tekla. Eller kan hon det?

Nutid. Tillsammans med Georg, en man som nyligen också kommit till ön för att försöka läka sin själ, börjar Juni söka efter sanningen om mormoderns förflutna. Spåren leder dem till Tyskland, där de konfronteras med en brutal och okänd historia från andra världskriget. Samtidigt kommer en hemlighet i dagern. En mörk hemlighet som förklarar mycket, men som också får konsekvenser …